17 May

09:35
Twitter Facebook

Hur blev jag plötsligt stark?

4kommentarer
Fan alltså...

Visst att jag är i en depression, har prostdramatisk stress, ett släng av ADHD mm. 

Men fan alltså...

Jag trodde aldrig att ätstörningen skulle vara så avlägsen som den är idag! 

Fan alltså...

Jag tror jag gjort det jag aldrig någonsin trodde jag skulle klara! 
Jag tror jag är så frisk som jag bara kan bli! 

Visst är där små "men" kvar och dåliga vanor, men det är också allt. Gamla, dåliga vanor och "men" som inte tar över min vardag på samma groteska sätt något mer. 
alla dagar minnesvärt reflektioner stört
Kommentera

4 kommentarer

Amanda

17 May 2014 12:56

DU ÄR SÅ HIMLA BRA!!

Svar: DET ÄR BANNEMIG DU MED TJEJEN!!! <333
Mia Olsen

Ida-Michelle

25 May 2014 19:24

Men javisst er du sterk, fine!<3

Svar: Det är du med <3
Mia Olsen

Sofie

30 May 2014 11:52

Grymt, du är enormt stark, du har tagit dig igenom något som inte många klarar, men du gjorde det och du ska vara så himla stolt över dig själv! <3

Kramar!

Svar: Åh tack vad glad jag blir av din värmande & peppande kommentar! Tusen tack finaste du!
Mia Olsen

Fanny Roethlisberger

27 Jun 2014 13:19

Du kan bli helt frisk. Men du måste tro att det går. Det finns så väldigt mycket mer än "hanterbar vardag med några små dåliga vanor"... nöjd dig inte med det.
Du är fortfarande sjukligt MAGER. Att dina muskler syns är fortfarande pga sjukt låg fettprocent. Sättet du uttrycker dig på, bilderna på din kropp du visar upp, portionerna du (enligt dina bilder) äter – allt tyder på att du har en bit kvar.
Säger INTE detta för att vara elak, men jag känner igen mig. Jag var där. Tänkte att "jag får väl vara glad för att jag ändå kan leva rätt normalt nu, friskare än såhär blir man nog inte, bättre än innan iaf". Men det finns så-himla-mycket-mer!! Och att bara säga bra jobbat till dig tror jag inte hjälper dig ta sista stegen. Du har jobbat JÄTTEbra och stegen du tagit hittills är ju givetvis nödvändiga för att ens kunna ta de sista, men du är inte i mål riktigt ännu. Fortsätt kämpa och nöj dig inte med "okej" – man kan bli helt frisk. Inifrån och ut.

Svar: Jag vet att jag inte är helt frisk. Jag vet att jag har en bra bit kvar att gå innan jag är i mål.
Det jag vill få fram är snarare att: jag trodde ALDRIG att jag ens skulle komma SÅHÄR långt!
Det är stort för mig!
Jag såg fram emot att jag dö vid 16 års ålder, men istället fyllde jag 20 detta året, tränar enbart styrka (ingen cardio öht!) och äter mer NU än vad jag någonsin gjort (iaf på riktigt jäkla länge!).

Det är stora stora stora steg för mig och ger mig smak på "friheten", att ens få lov att vara såhär fri är riktigt stort för mig.
Men jag är inte färdig.
Jag har en bit kvar.
Och den biten kommer också att vandras, oavsett om jag vill det eller ej.

Kram
Mia Olsen

Kommentera

Publiceras ej