Helt ärligt? 

Jag tränar inte längre för att "se bra ut". 


När jag är glad.

Gör träningen mig ännu gladare. 


När jag är ett aggressivt jävla psykbryt. 

Gör träningen mig lugn(are).



Träningen gör mig bättre till mods, starkare, mer psykiskt stabil så att jag klarar av vardagen, överhuvudtaget! 




Jag har egentligen aldrig tränat bara för att se bra ut. 

Men det steg mig åt huvudet när man insåg för flera år sedan att man kunde förändra sin fysik så grymt mycket ’bara’ genom att träna och ändra ’lite’ på det man skyfflade in i foderluckan. 

Det var inga problem de första åren.

Allt gick som planerat. 

Jag fick den fysiken som alla berömde och tyckte man skulle ställa upp och tävla med. 

Men hur jag mådde det sista året för att jag hade blivit obsessed, och inte kunde sluta. 

Det är det inte många som vet. 


Min kropp ballade ur. 

  • Mitt immunförsvar slutade fungerade (inte ens läkarna kunde ’förklara’ det, "dem hade aldrig sett något liknande förut") 
  • Extremt nedsatt funktion i lever och njurar. 
  • Depression from hell! 
  • Sömnproblem från det riktiga helvetet! ... Större delen av det sista halvåret sov jag inte mer än 6-8 timmarper vecka! 
  • Jag har fått kroniska skador i knä, höft, muskelfästet under rumpan, för en sån "enkel" sak som att jag hade lite för bråttom en gångi benpressen och eftersom jag hade blivit så pass "träningsstörd" lät jag det aldrig läka. "Fuck vila! Jag måste träna, annars får jag aldrig den fysiken jag vill ha!" 


Däääär kom det! 

Den fysiken jag VILL ha? 

Nä. 

Det var mer: "Den fysiken jag SKA ha!"

Det var inte mer med det. 

Jag vill ha. Jag ska ha. 

Jag ger inte upp förrän jag lyckats! 


Och visst lyckades jag. 

Med en fett procent på cirka ~3%, en kropp som inte fungerade som den skulle, skador som jag inte tog hänsyn till för fem öre, som nu blivit kroniska, och dem gör ont! 

Muskler som jag slitit 4-5 år med att bygga upp pissade jag bokstavligttalat ut i toaletten, jag fick i mig protein och allt det där, jag åt cirka 1800-2000 kalorier om dagen, så jag svälte inte mig. Men tydligen behöver min kropp mer än det, min vardag är mer aktiv än vad jag trodde då. 

Så jag bröt själv ner mina muskler, för där var inte längre reserver/fett/etc. som kroppen kunde bränna. 


Kroppen gick ju inte bara på mina muskler. 

Nej, den började även "äta av sig själv", det där med immunförsvar, njurar och lever. 



Så ja, kort och gott? 

Träningen förstörde mig. 

Men det var jag som valde att leva, träna och äta som jag gjorde. 

I grund och botten var det inget som helst fel på det jag åt, hur jag tränade och levde. 

Men jag hade legat på ett (för mig) underskott alldeles för länge. 


Så det var alltså vad som hände. 

Förra vintern när jag rasade 10kg i vikt på knappt 3 månader, inte tränade på 3-4 månader och var helt åt helvete förstörd. 

Var hos läkaren och psykologen varje vecka och blev hotad med att bli tvångsinlagd. 

Både pga min undervikt, men mestadels för att "just nu är din kropp i så pass dåligt skick att minsta lilla förkylning kommer ta död på dig, inom ett dygn"


Ganska sjukt va? 

Fattar ni nu varför det inte är hälsosamt att försöka bevara en rippad form och magrutor året om..? 


För detta händer inte bara mig! 

Kroppen pallar inte ligga för lågt i fett procent och träna satan för länge, spelar ingen roll att du tycker du äter ordentligt, gör du inte det, då gör du inte det! 


Ibland. 

Ibland ska man faktiskt lyssna på sin omgivning. 

Innan det stiger en åt huvudet... 


Tro mig när jag säger; ni vill aldrig dit! 


Och det klassiska "det händer inte mig"? 

Haha...

Jo. 

Det kan faktiskt hända just precis dig. 

Städat lägenheten, rengjort kaninbur, tvättat, hämtat ut och fått igång min nya telefon (äntligen en icke sprucken skärm), beställt nytt magnetskal/plånbok till mobilen (as fint btw, kommer definitivt lägga ut bilder på det oavsett ni bryr er eller ej), FÅTT TILL VÄRLDENS BÄSTA AXELPASS PÅ LÄÄÄ-ÄÄÄNGE....


Och nu, NU vankas det måltid nummer ett för idag. Periodisk fasta, det är min grej har jag märkt nu efter att ha experimenterat klart(!!!) med min 'stackars' kropp. 

Mycket mat, god & bra mat, med plats för det sockriga/fettiga/raffinerade gojset då och då, gärna dagligen, i 'Mia-Ok mängder'.

Och extra zink och magnesium. 


Och framförallt: MER vila, MINDRE spring, och mindre hets kring träning/inte träning/kosten, ORDENTLIGT med sömn & i övrigt; MER social kontakt. 

DET är vad som håller mig & min kropp på topp! 

Jessica
Du är grym på recept Mia och jag är sämst på att kommentera 🙄 Har gjort kvargglassen 100tals gånger (en hit med pepparkaksmak 👌). Men en fråga ang detta recept, vad har bovetemjöl för egenskaper ? Alltså, läser att många bakar med detta och undrar varför man ska köpa det? Funkar havremjöl lika bra?
 

Men vad glad jag blir!
Haha ja, det där sjukt enkla glass receptet (Glass nr.1   Glass nr.2  &  Glass på drickkvarg/yoghurt) är nog en av mina favoriter, så enkelt och så sjukt många variationer, eftersom älskar pepparkaksvarianten, tycker jag du ska testa saffran+russin+vanilj protte. Som att äta lussebulle! Fast i glass då...

 


Till din fråga; 
Bovetemjöl är ett glutenfritt mjöl, mest därför jag använder det, och det är också anledningen till att jag här använder 3 olika mjöler, ris bovete och havre. 
Bovete binder inte ihop degen lika bra som enbart vetemjöl skulle göra, men eftersom det är glutenfritt (det är faktiskt en ört och släkt med rabarber) så är det väldigt bra att använda OM man är känslig för just gluten. 

Det innehåller långsammare kolhydrater, lågt GI, vilket inte ger lika kraftigt insulinpåslag/blodsockerdippar etc. det är även bra för sånna (som mig) som har en lite känsligare mage då det är mildare än vete-och andra "vanliga" mjöler och dessutom är basiskt.

Nu snackar vi Ph-värdet i kroppen som för många idag är i obalans pga kosten vi har idag försurar kroppen = för lågt Ph-värde, vilket bland annat bovete över huvudtaget inte gör då det är som jag skrev innan; basiskt och istället hjälper kroppens Ph-värde i balans.

 

Till fråga nummer två, att bara använda havremjöl;
Visst kan du göra det!
Men jag blandar gärna ut havremjöl med ris-och bovete. Då havre i sig inte har lika bra bakegenskaper och kan ha en väldigt framträdande smak.

Tex när man lagar mat på havremjölk, havren smakar väldigt mycket så länge man inte har väldigt mycket krydda eller sötning i. 
Så mitt förslag till dig är att blanda ut havremjöl med tex bovete och rismjöl, det är mina tre favoriter att använda för att inte få den där "typiska havresmaken" i mina bröd/bakverk.
Men har du inget emot ett lite mer havre-smakande bröd, go for it, ta vad du kan hitta där hemma i skafferiet!

 

Ett tips för plånboken är också att göra eget bovetemjöl, det är lika lekande lätt (om än något lite mer krävande för tålamodet) som att göra havremjöl eller nötsmör.
Du köper helt bovete, mixar mixar och mixar tills det blivit ett fint mjöl. Och glöm inte skrapa ner mjölet från kanterna emellanåt.


Hoppas att du fick svar på dina frågor och att det inte blev för klöddigt. :)