vi kan ju börja med att på jobbet igår åt jag min första vita persika någonsin. utan att tänka på konsekvenserna som den lilla (sten) frukten skulle medföra, efter några minuter rann mina ögon och min hals svullnade och stack.
och den var egentligen inte ens värd det, för persikor över lag tycker jag inte smakar så "wow" artat, inte denna heller.
vilket fall som så väl hemma mötte jag upp J och lilla Molly och vi hade lite kvalitetstid innan jag fick ett ryck och ville baka äppelkaka. det är höst och här hemma har vi runt 5 kg äpple liggandes, så varför inte tänkte jag?
problemet är ju bara att mia olsen kan inte baka eller laga mat utan att typ bränna upp i alla fall halva köket.
fast denna gången gick det galant! och enligt försökskaninen J så var det helt klart ett VG+ på hela kakan. så glad jag blev. jag kan om jag vill typ. själv smakade jag inte, då det tog emot lite. men gick istället ner med en bit till min bror och hans familj och en rejäl bit till grannen som alltid är så snälla och låter oss invadera deras place.
och eftersom mamma äntligen köpt en riktigt mixer så fick jag den stora äran imorse att göra första försöket. innan har jag alltid fått köra med att mosa bär/frukt med en gaffel och sen blanda runt med yoghurt och mjölk för att få en smoothie, men nu ni! nu har jag också en av dessa gudsförgätna köksapparater!
så en hundprommis och frukost (bestående av: risifrutti och en hallon/vanilj/banan/mandel smoothie. som att ni inte kan se det hehe) senare sitter jag nu, mätt och belåten och väntar på J som ska behaga vakna.
för en gångsskull är jag morgonpigg, utan att behövt hälla i mig 1 liter kaffe. 

matinvasioner sena septemberkvällar och tidiga höst morgnar

alla dagar 10 kommentarer
vi kan ju börja med att på jobbet igår åt jag min första vita persika någonsin. utan att tänka på konsekvenserna som den lilla (sten) frukten skulle medföra, efter några minuter rann mina ögon och min hals svullnade och stack.
och den var egentligen inte ens värd det, för persikor över lag tycker jag inte smakar så "wow" artat, inte denna heller.
vilket fall som så väl hemma mötte jag upp J och lilla Molly och vi hade lite kvalitetstid innan jag fick ett ryck och ville baka äppelkaka. det är höst och här hemma har vi runt 5 kg äpple liggandes, så varför inte tänkte jag?
problemet är ju bara att mia olsen kan inte baka eller laga mat utan att typ bränna upp i alla fall halva köket.
fast denna gången gick det galant! och enligt försökskaninen J så var det helt klart ett VG+ på hela kakan. så glad jag blev. jag kan om jag vill typ. själv smakade jag inte, då det tog emot lite. men gick istället ner med en bit till min bror och hans familj och en rejäl bit till grannen som alltid är så snälla och låter oss invadera deras place.
och eftersom mamma äntligen köpt en riktigt mixer så fick jag den stora äran imorse att göra första försöket. innan har jag alltid fått köra med att mosa bär/frukt med en gaffel och sen blanda runt med yoghurt och mjölk för att få en smoothie, men nu ni! nu har jag också en av dessa gudsförgätna köksapparater!
så en hundprommis och frukost (bestående av: risifrutti och en hallon/vanilj/banan/mandel smoothie. som att ni inte kan se det hehe) senare sitter jag nu, mätt och belåten och väntar på J som ska behaga vakna.
för en gångsskull är jag morgonpigg, utan att behövt hälla i mig 1 liter kaffe. 
 
efter en lite smått knepig dag så är jag äntligen hemma och ska få sova ut, stink-fri!
har varit helt konstig i humöret/måendet de senaste två månaderna. först haft super duper mycket ångest och varit riktigt deprimerad, och nu är jag mest trött och extremt likgiltig hela tiden. inget dera är ju vidare bra. men vet inte riktigt vad jag ska göra för att komma på rätt spår igen, några tips?
 
tog mig till jobbet idag ändå, trots ögonlock som hotat att slå igen och ett huvud som är segt som jag vet inte vad. väl där så fick jag lite ångest då jag glömt både frukost och lunchlåda, så ett bigbauta äpple fick agera snålfrukost tillsammans med någon kopp kaffe så orkade jag med förmiddagen något sånärt.
packade upp en himla massa varor, och några av dem var mögelost-dressingar(!) och såklart ska botten på kartongen gå sönder när jag håller i den så dem ramlar KRASH i golvet. och vips så var mias byxor och skor inte lika fina längre! 
från knäna och nedåt var jag dränkt av mögeloststinkdressing som även läckte in i mina skor, så mina strumpor luktar ju som tusengudarsrövsvett. men jag överlevde. som med allt annat. 
matinhandling och en liten catch up med Steffi och Jess senare så tog jag bussen hem och höll även på att somna där!
 
börjar tro att jag har järnbrist eller något? är så sjukt trött hela tiden och det är ingen sån "normal trötthet" heller, ni vet sådan som går att sova bort. för sova gör jag, minst 12 timmar per natt. kanske ska bli sjuk? nä, knappast!
whatsoever... titta vad fina saker mamma beställt hem till mig idag? (för mina egna pengar i för sig) letat efter en sådan väst jätte länge utan att hitta den "perfekta". och onepiece:n? fråga inte.... 
efter många om och men föll jag slutligen för grupptrycket. #dagenssamhälle

There's a world outside your window and it's a world of dreaded fear, where the only water flowing is a bitter sting of tears

kläder & shopping Kommentera
 
efter en lite smått knepig dag så är jag äntligen hemma och ska få sova ut, stink-fri!
har varit helt konstig i humöret/måendet de senaste två månaderna. först haft super duper mycket ångest och varit riktigt deprimerad, och nu är jag mest trött och extremt likgiltig hela tiden. inget dera är ju vidare bra. men vet inte riktigt vad jag ska göra för att komma på rätt spår igen, några tips?
 
tog mig till jobbet idag ändå, trots ögonlock som hotat att slå igen och ett huvud som är segt som jag vet inte vad. väl där så fick jag lite ångest då jag glömt både frukost och lunchlåda, så ett bigbauta äpple fick agera snålfrukost tillsammans med någon kopp kaffe så orkade jag med förmiddagen något sånärt.
packade upp en himla massa varor, och några av dem var mögelost-dressingar(!) och såklart ska botten på kartongen gå sönder när jag håller i den så dem ramlar KRASH i golvet. och vips så var mias byxor och skor inte lika fina längre! 
från knäna och nedåt var jag dränkt av mögeloststinkdressing som även läckte in i mina skor, så mina strumpor luktar ju som tusengudarsrövsvett. men jag överlevde. som med allt annat. 
matinhandling och en liten catch up med Steffi och Jess senare så tog jag bussen hem och höll även på att somna där!
 
börjar tro att jag har järnbrist eller något? är så sjukt trött hela tiden och det är ingen sån "normal trötthet" heller, ni vet sådan som går att sova bort. för sova gör jag, minst 12 timmar per natt. kanske ska bli sjuk? nä, knappast!
whatsoever... titta vad fina saker mamma beställt hem till mig idag? (för mina egna pengar i för sig) letat efter en sådan väst jätte länge utan att hitta den "perfekta". och onepiece:n? fråga inte.... 
efter många om och men föll jag slutligen för grupptrycket. #dagenssamhälle

Värmekudden slängs in i micron, med skakande händer och värms i 8 min. mot slutet stinker det utav bränt vete i hela köket.
Jag råkade visst värma den alldeles för länge.
Den brännande heta värmekudden läggs på bar hud och det svider, och gör så fruktansvärt ont. Men det är skönt, fast jag vet att det imorgon kommer vara fullt av fula röda märken och blåsor.
Brännskador? Det är väll så det kallas?

Jag bränner gärna sönder lite mer hud när jag ändå kan. För att få bort den där smärtan, ångesten och paniken som ändå aldrig försvinner.

En skada är inget farligt. Så länge den inte syns.

stört 2 kommentarer

Värmekudden slängs in i micron, med skakande händer och värms i 8 min. mot slutet stinker det utav bränt vete i hela köket.
Jag råkade visst värma den alldeles för länge.
Den brännande heta värmekudden läggs på bar hud och det svider, och gör så fruktansvärt ont. Men det är skönt, fast jag vet att det imorgon kommer vara fullt av fula röda märken och blåsor.
Brännskador? Det är väll så det kallas?

Jag bränner gärna sönder lite mer hud när jag ändå kan. För att få bort den där smärtan, ångesten och paniken som ändå aldrig försvinner.