There are seven chakras that go up the body. Each pool of energy has a purpose, and can be blocked by a specific kind of emotional muck.

~Guru Pathik

 
 

 

The seven chakras...

gilla & ogilla Kommentera

There are seven chakras that go up the body. Each pool of energy has a purpose, and can be blocked by a specific kind of emotional muck.

~Guru Pathik

 
 

 

Allt jag har gjort. Det jag har förstört. För mig själv, för mina så kallade vänner, som gav upp hoppet om mig, lämnade mig, för att jag höll så hårt om ätstörningen. All den skiten jag slängt på mamma, min älskade mamma, som tagit hand om och uppfostrat mig och mina fem syskon, haft hand om huset och jobbat, helt själv, från dag ett. 

Hur jag förstört min kropp, min mage, skelett, tänder, leder och diverse inre organ. Hur jag kunde gå från att vara den mest socialaste, partypiggaste, gladaste, den mest överspeedade, mest impulsiva tjej i typ hela världen. 
Till att bli den isolerade, tvångsmässiga, ångestfyllda, panikslagna, ensamvargen jag är idag.

Hur jag kunde missbruka den kontrollen jag har över min kropp, maten, och över dem jag älskar.

Hur jag tusen gånger om slitit upp mina fötter på dem eländiga gatorna här i byn där jag bor, gått och gått, sprungit, i panik, i tvång, i hat, i ilska, i rädsla. För mig själv. För mina tankar. 

Hur jag kunde prioritera skalpellerna, knivarna, rakbladen, som orsakade de centimeter djupa jacken mina armar, rygg, hals, ben, mage och bröst, före mina vänner och familj. 

Hur jag kunde prioritera att misshandla, plåga, svälta, att jag bokstavligt talat kunde välja ätstörningen och hatet mot mig själv, före allt annat här i livet. Jag kan inte förstå… Kan inte fatta att jag var så jävla totalt korkad, uppblåst, pantad och egoistisk.

Att jag inte sökte hjälp tidigare. Redan som sex åring… Hade jag behövt söka professionell hjälp för hatet, rädslan och tankarna jag hade om mig själv och min kropp. 

 

Eller det är kanske normalt att en sex år gammal liten tös går runt och drömmer om att bli inlagd och få hjälp?

För att hon är så fruktansvärt rädd för sig själv?

I want my life back, give me my freaking life back!

mer om mig 4 kommentarer

Allt jag har gjort. Det jag har förstört. För mig själv, för mina så kallade vänner, som gav upp hoppet om mig, lämnade mig, för att jag höll så hårt om ätstörningen. All den skiten jag slängt på mamma, min älskade mamma, som tagit hand om och uppfostrat mig och mina fem syskon, haft hand om huset och jobbat, helt själv, från dag ett. 

Hur jag förstört min kropp, min mage, skelett, tänder, leder och diverse inre organ. Hur jag kunde gå från att vara den mest socialaste, partypiggaste, gladaste, den mest överspeedade, mest impulsiva tjej i typ hela världen. 
Till att bli den isolerade, tvångsmässiga, ångestfyllda, panikslagna, ensamvargen jag är idag.

Hur jag kunde missbruka den kontrollen jag har över min kropp, maten, och över dem jag älskar.

Hur jag tusen gånger om slitit upp mina fötter på dem eländiga gatorna här i byn där jag bor, gått och gått, sprungit, i panik, i tvång, i hat, i ilska, i rädsla. För mig själv. För mina tankar. 

Hur jag kunde prioritera skalpellerna, knivarna, rakbladen, som orsakade de centimeter djupa jacken mina armar, rygg, hals, ben, mage och bröst, före mina vänner och familj. 

Hur jag kunde prioritera att misshandla, plåga, svälta, att jag bokstavligt talat kunde välja ätstörningen och hatet mot mig själv, före allt annat här i livet. Jag kan inte förstå… Kan inte fatta att jag var så jävla totalt korkad, uppblåst, pantad och egoistisk.

Att jag inte sökte hjälp tidigare. Redan som sex åring… Hade jag behövt söka professionell hjälp för hatet, rädslan och tankarna jag hade om mig själv och min kropp. 

 

Eller det är kanske normalt att en sex år gammal liten tös går runt och drömmer om att bli inlagd och få hjälp?

För att hon är så fruktansvärt rädd för sig själv?

 
• mina mjuka leder gör sig påminda.
hittade iaf äntligen den “riktiga" stödstrumpan när jag röjde lite i hallen. dyr är den, så klart att jag skulle bli av med den i sisådär 1 år utan att ens ha hunnit använda den.
men nu är den ju återfunnen ;)

• en ledig dag som var idag. 
mina älskade frullegeggor är ett självklart val då! och en (eller fyra) iskall celsius har börjat ersätta kaffet. 
vi har Afrika värme här just nu so who can blame me?

• på väg till gymmet.

• gör några tappra försök att äta lagad/riktigt mat och inte bara leva på prottefroyos, keso, kvarg, nötter och frukt. det går sådär. tappar helt aptit och hunger när det är såhär varmt!

• på väg hem från jobb för några kvällar sedan, 22.30 typ.

• Carro (jobbekompis) har börjat ta med sig sin fina shit-zu/papillon (oh snap jag kom ihåg det!) till jobb ibland. är helt kär i honom (Spike).
även fast jag är mer för pitbull, amstaff, bulldog, mops, schäfer, så älskar jag korsningar, dem är så scharmiga! 
på bilden sitter Tim och Spike och ja… gosar(?) i den olidliga hettan.

Update from africa...

100 things to do before I die Kommentera
 
• mina mjuka leder gör sig påminda.
hittade iaf äntligen den “riktiga" stödstrumpan när jag röjde lite i hallen. dyr är den, så klart att jag skulle bli av med den i sisådär 1 år utan att ens ha hunnit använda den.
men nu är den ju återfunnen ;)

• en ledig dag som var idag. 
mina älskade frullegeggor är ett självklart val då! och en (eller fyra) iskall celsius har börjat ersätta kaffet. 
vi har Afrika värme här just nu so who can blame me?

• på väg till gymmet.

• gör några tappra försök att äta lagad/riktigt mat och inte bara leva på prottefroyos, keso, kvarg, nötter och frukt. det går sådär. tappar helt aptit och hunger när det är såhär varmt!

• på väg hem från jobb för några kvällar sedan, 22.30 typ.

• Carro (jobbekompis) har börjat ta med sig sin fina shit-zu/papillon (oh snap jag kom ihåg det!) till jobb ibland. är helt kär i honom (Spike).
även fast jag är mer för pitbull, amstaff, bulldog, mops, schäfer, så älskar jag korsningar, dem är så scharmiga! 
på bilden sitter Tim och Spike och ja… gosar(?) i den olidliga hettan.