"Det är inte bara en fasad, det kräver disciplin. Man har en
bild av sig själv, av hur man skulle vilja se ut, och tror att man har
uppnått det. Då vill man inte ge upp den bilden, för det skulle vara
ett nederlag eftersom man har eftersträvat det idealet och slutligen
nått dit. För mig är det undebart. Jag kände hela tiden att jag var
på god väg att 'se ljuset', och när man känner att något ska hända
vilken minut som helst, är man otroligt självcentrerad och spänd.
Man förlorar känslan för vad som är normalt och tror att i samma
ögonblick man går tillbaka och 'börjar äta som en gris'
kommer man att förlora allt man har uppnåt."

- När man har anorexi vill man inte ge upp det man har kämpat för under så lång tid, och framför allt inte om man inte vet vad som kommer hända när man gör det.