I've been in love once, a long time ago, it's painful, pointless and overrated.
denna senaste veckan har inte varit mycket att hänga i julgranen. min mage började sakta men säkert lägga av i förra veckan. och som vanligt ligger skulden hos enbart mig själv.
fick så pass stora problem att även anorexi tankarna kom tillbaka med full kraft. kaloriräkningen steg mig åt huvudet och panikrunderna lika så. till slut fick jag hota med att sluta äta helt, för att få en "läkarundersökning". där fick jag ut Lunelax som förhoppningsvist skulle hjälpa mig. efter några dagar började magen visa framsteg, den började jobba som en mage ska göra. kan inte ens beskriva lättnaden över det.
med denna dumma svacka i bagaget har ju nu tappat en del kilon. på bara två veckor. och jag är fortfarande livrädd för att äta. är så rädd att min mage ska börja sin killer-road-trip igen. är fortfarande inte helt återställd, men på goda vägar.
och nu får det bara lov att bli bättre. tillåter inga fler snedsteg nu!
Life's pretty good, and why wouldnt it be? I'm a pirate, after all.
Johnny Depp. en utav de mest framgångsrika, och min favorit skådespelare. det var bland annat på grund av honom som jag blev lite smått galen i "pirates of the caribbean". han har ju också huvudrollen i "sweeny todd". han är verkligen hejdundrande bra på att passa in i sånna psykiskt störda alternativt klantiga roller.
jag är dock inget obsessed fan av honom och hans filmer. men har man tillfälle att se en film med han, vet man liksom om att man inte lär bli besviken!
filmen ovan tycker jag ni alla ska se någon gång, snart! för det ska i alla fall jag! som vanligt så får han liksom en sån lite udda rollkaraktär. men det gillas!
mitt valborg var bra. virrigt och förvirrande, men jävligt bra. dagen efter är ju dock diskuterbar om hur den var bra eller inte. låg mest deckad ute på en solstol med en iskall Loka flaska på pannan och höll på att dö av vätskebrist.
just nu, och sedan tre dagar tillbaka, lider jag bara som fan pga all pollen som släppts lös. det känns som att mitt huvud ska sprängas, mina inre organ rumstrerar runt inom mig och ingenting är på sin plats.
betygen sätts snart och jag har hur många stora inlämningar som helst som jag inte ens har börjat på. och som jag inte orkar ta tag i. behöver jag ens säga att jag var skoltrött redan i tvåan? dvs vid sju - åtta års ålder.
känns som att min framtid är som gjuten i sten. misslyckad.
nä. får återgå till att göra ingenting på den här lektionen som jag egentligen borde göra någonting på. fram tills lunch. som är om exakt sju minuter. ska nog fan äta glass till lunch. vem vill äta varm mat när det är nästan femton grader varmt ute?
innehåller probiotisk bakterie kultur. om någon nu lyckats missa det? dem söta små vita gubbarna som alltid pryder förpackningen. dessa yoghurtarna (som också finns i laktosfria) är inte bara goda, utan de hjälper (väldigt oftast nästan alltid) min mage att bli lugn. som igår tex åt två portioner Verum innan jag gick och lade mig och dagen efter.. bättre mage. älskar dem! finns i så himla många goda smaker också.
Blötlagda psylliumfrö
detta vill jag inte uttala mig om alldeles för mycket då de inte precis "hjälper" mot magproblem i sig. men de hjälper tarmen och magen att jobba lite bättre, om de fått svälla i vatten/yoghurt/osv först!
jag brukar ta 1 msk hela psylliumfrö blanda i 1 dl vatten och låta stå över natten sen äta dem med fil eller i gröt dagen efter.
Kanel
ja, lite kanel kan faktiskt göra underverk ibland. dock inte i för stor mängd. då denna lilla (underbara) krydda har en tendens till att ge leverproblem.
Lite vardaglig rörelse
lite rörelse kan också göra susen för att få magen att jobba lite bättre. dock inte för mycket, glöm inte att äta ordentligt annars kommer promenader osv inte att vara bra någonstans!
(själv är jag en aktiv person. har alltid varit. "när du var liten varken gick eller kröp du, det första du gjorde var att springa!" är vad jag ofta får höra av min familj. och sådan har jag alltid varit. det är sällan jag sitter inomhus en hel dag. jag mår seriöst psykiskt dåligt om jag inte får lov att komma ut och gå mina promenader.)
Fett
fett smörjer tarmen = välfungerande tarm och mage, håller igång inte bara magen utan också hela kroppen. bland annat även hjärnan som till största del består av fett. det är livsviktigt! skippa aldrig ex smöret, såsen eller dressingen i maten. aldrig.
tack vare svälten och anorexin, till största del, har jag sedan en tid tillbaka satt mig i magkatarr träsket och även gett migsjälv ett antal problem (med livsmedel) på halsen.
.
* soja (mjölk, yoghurt, glass osv)
* syrade frukter (citrusfrukter, äpple osv) - och drycker (energidrycker, många juicer)
* lightprodukter (allting med asesulfat, aspartam i för stora mängder och speciellt stevia gör så min mage sparkar totalt bakut)
* sötsaker, kakor, bakverk
* kolsyra (kul att behöva vänja sig vid att dricka avslagna läskedrycker och cider..)
.
sedan att jag dragits med min laktosintolerans sedan jag var nyfödd är väll ingen nyhet heller. plus lakto-ovo-vegetarian sedan ca 5 år tillbaka.
nu tror ni säkert att jag knappt äter någonting alls. men jodå. kakor, glass, choklad och läsk i all ära, det enda negativa är att jag fårofta lida i flera timmar efter bara ha ätit lite av det. tråkigt men sant. men vill man äta fint får man lida pin! eller något.
"dude, he just called you short!" - "oh no he didn't, lift me up!"
jag har gått upp flera kilon. minst tio kilon. nej det har du inte alls. du vet hur svårt du har för att gå upp i vikt. det tar väldigt lång tid för dig och det vet du om. att din mage är lite uppblåst är väll inte så jävla konstigt med tanke på att du åt chokladboll igår. och du är laktosintolerans. och då blir din mage såhär. det vet du mycket väl om.
.
kluven. igen.
jag är så arg. på allt och alla. men mest på mig själv. varför är jag det? jag är aldrig arg på andra eller annat. just nu vill jag bara slå alla. varenda jävel som kollar minsta lilla snett på mig. pms? gud vad jag verkligen önskar att det är det som fuckar upp min skalle. både idag och igår. slå banka nita spöa. alla. allt.
ilska. jag brinner upp.
mina nävar kliar. och med mitt temperament är det ingen hit att vara arg. då slutar det bara illa. det är i sådana här lägen som folk ofta tror att jag har ADHD. men nej. jag har bara lite problem med att hantera mitt temperament.
upp och ner. ner och upp. ner och ner. från att ha legat på golvet och skrattat så tårarna runnit ner för kinderna. till att vara ute och gå och gå i 1,5 timme i ren och skär panik. i spö regn. komma hem. dyngsur. ändå in på huden. håret hänger i stripor längs med mitt ansikte. jag kan inte längre skilja på om det är jag som vill eller inte. jag kan inte längre skilja på vad som är jag eller vad som är mina problem.
allting har krockat. orsakat kaos. tumult. i min fettklump till hjärna.
.
och förresten? bland det värsta jag vet är när folk är på toa och skiter och sedan inte spolar efter sig! så jävla äckligt så det inte finns!
och efter en ute-fredagkväll sov jag igenom hela min lördag. gick endast upp för att äta middag. annars sov jag. hela dagen och hela natten. liksom hallå? vart ligger moralen i det egentligen? visst att jag älskar att sova men ändå.
idag ska jag äta lunch. om så min mage (och skalle) tillåter det eller inte!
min näsa rinner likt niagarafallen. och det kvittar vad jag gör. den slutar inte.
kommer förmodligen att såra någon idag. dumma-mia-kan-inte-känna-känslor!
trädde i någons klubba som nu har lämnat sin klistriga substans kvar på min strumpa. vilket känns varje gång jag sätter ner foten i marken. annoying.
min katt har börjat underhålla sig själv med att smyga på sin egen spegelbild i min helkroppsspegel. såg ganska lustigt ut när hon attackerade den och slog i nosen, blev livrädd och stack in under soffan. för att sedan bege sig på att smyga på sig själv igen.
It means no worries for the rest of your days, it's our problem-free philosophy. Hakuna Matata!
det här har varit min dröm sedan jag var cirka sex år gammal. att få bo på ett sådant ställe och ta hand om vilda djur, som "hamnat lite fel" eller inte kan ta hand om sig själv. ni vet typ volontär arbete med vilda djur?
har alltid varit en djurfanatiker. och med den drömmen och min envishet, jag säger inte när för det kan endast tid (och pengar) avgöra. men jag ska iaf iväg och jobba med det, i minst ett halv år punkt.
Your back is up against the wall and theres no way to turn, you can feel the heat from the fire burn, theres no where to run and your down to the wire, remember that your still a rider, still a survivor
De senaste tre dygnen har
visat mig att man faktiskt kan vända negativt till positivt på bara några timmar genom positivt tänkande och "själsligt indre lugn". dvs sådant jag inte alls är bra på. men peppar peppar, levande varelser med min envishet är det inte många som har sett maken till.
gått på nässpray's rehab. användt nässpray i snart 3 månader. och tjooosanhoppsan det får man visst inte göra... operation nästa..?
mina händer skakat som ett par riktiga hattifnattar pga ångest och oro.
jag lyft luren och ringt M för att få utskällning, glopord och skrik rakt in genom örat och in i luddet som ska föreställa min hjärna. precis vad jag behövde, inget daddande utan rakt på sak, jag är värdelös. men det bara på att leva.
umgåtts med fina J som räddade min kväll. skrattat lite och mestadels pratat allvar. men hon är fin hon. vi rotade efter musik som jag övertygade henne om var bra, tex Sean Banan och Markoolio blev två stående favoriter.
rökat i mitt eget kök. alonehome ftw!
avverkat dubbla promenader, dvs 50 + 70 min pw på bara en dag. och sett levande ekorrar!! (jag har en tendens till att snubbla över döda djur.)
Har såklart gjort mer, som tex varit i eslöv,pratat lite med bästekillkompisen, umgåtts med min paj, träffat saknad bror, tagit hand om hus & katt. men orkar inte skriva allt för då hade det blivit en änu längre roman än vad det redan råkat bli. varförmiaolsen kanduinte sammanfattadigkort?
och låten ovan? fråga inte. jessica hatar mig för att jag lyssnar på den. medan robin s antagligen är sådär lagom präktig för att det var han som fick mig att börja lyssna.
i know its hard to find someone like you but i hope you know its hard to find someone like me too.
"trött på att vara andra till lags. trött på att försöka leva upp till alla andras förbannade förväntningar. så jävla fruktansvärt trött på att allting alltid ska vara sådär jävla perfekt för annars är man inte värd deras jävla uppmärksamhet. jag är visst värd. jag värd så jävla mycket bättre än vissa andra. men framför allt är jag värd att må bra. utan att behöva bli dömd. och det är du också. du som läser det här precis just nu."
jag vet inte vad folk tycker och tänker om mig. och jag vill heller inte veta det. men jag försöker ändå. på något idiotiskt vis passa in i deras viljor, tyck och tänk. fast att jag alltid har varit en tjej med rätt rejäl ryggrad. är fortfarande. har bara blivit så vilsen och osäker. tack vare alla jävla fel jag fått i min skalle. som bara grott och vuxit sig starkare med åren. som sedan tagit överhand. totalt.
det skrämmer mig. allting. speciellt skolan och all social-kompetens det krävs att vara där hela dagarna. jag tror ärligt talat att jag inte klarar av det längre. fast det gjorde jag egentligen inte ens i höstas när jag började. när det var jag som satt inne på psyk med min behandlare. och tjatade och höll på. vilket jävla liv det blev. jag fick som jag ville. började skolan. men jag klarar inte av det. all den pressen och stressen. prestations kraven och ångesten. dem äter upp mig. stryper mig. långsamt. och det här är ett stort nederlag för mig. att erkänna att jag inte orkar något. inte klarar av det. jag som verkligen hatar att visa mig svag. visa mina brister för människor. det är bland det värsta jag vet!
men jag vill samtidigt inte heller börja läsa på avstånd. hemifrån. för då kommer det bara sluta med att jag klättrar på väggarna. hatar ensamheten. rastlösheten. som uppenbarar sig efter bara tre - fyra timmar hemma. (med föräldrar eller inte, doesn’t matter)
men åter igen. skolan. prestationskraven. jag har alltid varit hon som har varit smal. mager. tanig. benig. osv. men duktig. klarat proven. lämnat in läxorna. och det känns som att det är så jag måste vara för dem för att jag ska passa in i deras register.
jag vill bara fly. någonstans. långt bort. där ingen känner mig. kanske bara några ytterst få. som vet om mina problem. kan förstå mina problem. och kan agera “gråt-axel” när ångesten och pressen blir för svår. för även om det sällan kommer tårar är det ändå skönt med en “gråt-axel” ibland. eller bara rent “jag bryr mig faktiskt verkligen om dig och vill ha dig kvar här hos mig” stöd från någon. någon vän. inte någon psyko-idioti-log. gärna fler. sjuka som friska. bara dem inte drar ner mig. mer. vänner. ♥
jag kan tänka mig några få personer. och dem skulle jag vilja handplocka. precis som en femåring plockar lösgodis. lägga i en påse. och sedan hitta något ställe där det finns allt det där som man gillar. en stor stad. fast i ett villa eller radhus område. lugnt och fint sådant. så man kan promenera eller ta bussen in till staden om man känner för att hitta på något. där skulle jag placerat oss. i vars ett hus. med dem kära dem ville ha med sig och bo med. sedan skulle vi levt lyckliga i alla våra dagar.
eller inte. det finns ju inget sådant. “lyckliga i alla sina dagar”. det är bara ett finurligt hitte-på av någon dum drömmande sagoberättare. precis som jag. drömmare. dum. nä. vi hade kanske inte levt lyckliga i alla våra dagar. men vi hade nog i alla fall varit gladare. hoppfullare. haft lite mer kämparglöd och haft någonstans att hämta ork ifrån. ork till livet..
för att leva. i alla fall för mig (och många jag vet). är verkligen ett heltids arbete. med OB tillägg hit och dit. upp mitt i natten jobba jobba jobba. ingen sömn. tidig morgon jobba jobba jobba. ett brutalt jobbigt, smutsigt, slit-skit jobb!
jag dillar för mycket. borde fan sova istället. vila min röriga och arma, överarbetade skalle. skola imorgon. OCH.JAG.ORKAR.VERKLIGEN.INTE.MED.MIG.SJÄLV.ELLER.ATT.LEVA god natt!
I live in a world of fantasy so keep your reality away from me.
nu är det så att jag tycker den här bloggen behöver livas upp lite grand. måhända att jag inte är på topp just nu. men jag behöver ju inte gå och gräva ner mig totalt för det? även om det egentligen är allt jag vill. krypa ner likt en mullvad i min säng, dra täcket över huvudet och sova. sova bort resten av mitt liv. men jag är faktiskt bara en människa! dvs att jag har all rätt att ha mina dalar då och då. även om denna "dalan" råkat hålla i sig i över en månad och är väldigt psykiskt påfrestande. nä men, till sak, jag tänkte slänga upp lite bilder från mobilen och lite kortfattande beskrivning om vad jag har hittat på på det senaste? låter bra.
utmanat lite. behöver jag ens säga att jag var tvungen att dra på mig mjukisbyxor mitt i skolan? frös satan i det.
var i ystad och såg sjukt fina krokusar. tror jag dem heter? är inte precis någon carl von linnè.
tog min starbucks oskuld med en "white chocolate mocha". himelsk!
och eftersom mina hörlurar har sönder sigsjälv hela tiden så köpte jag mitt tionde par nu på bara ett halvår. börjar ilskna till rätt rejält nu! TEKNIKSKIT.
varit på st lars/psyket/ätis, arg på det stället. gillar det inte alls! aldrig gjort. kommer aldrig att göra.
och käkat på favoriten max, fajitasallad med smält cheddar ost, nachos och salsa. döögott och vegetariskt!
blivit en del umgänge med fint folk. sena nätter.
tills förkylningen tog ut sin rätt.
inhandlat lite nytt när CSN äntligen behagade ge mig mina pengar.
spetstrosor, lite smått till sommaren och sådär. ganska fint ändå. förutom att detta (till höger) är mitt första rosa plagg någonsin. what's going on? jag som hatar rosa.
fått upp kontakten med en gammal, fin vän igen. blivit många hundpromenader med henne och alla vovvarna. älskar hundar och djur överhuvudtaget.
hittat för många döda djur på promenader. till och med en söndersliten hjort/bambi bakdel med kött, päls och allting på.
som sagt. förkylningen tog ut sin rätt efter några rätt fartfyllda dagar, och veckor. huvudvärk som dödar och ögon utan någon som helst livsgnista. halsar kaffe och pepsi max som en galning. fan heller att jag ska "vila upp mig". klarar knappt av att sitta still i tio minuter ju?
bestämde mig för att testa mina (läs: icke) bak/laga mat skillz i köket idag. brukar hålla mig undan från köket i vanliga fall. då jag knappt kan värma något i micron utan att det bränns vid och brandalarmet går igång.
ställde mig för att göra en lite mer vegetarisk och nyttig variant på american pancakes.
hör och häpna, I MADE IT!
okej att kanske två stycken blev lite svarta, men vad gör det? INTE FAN ÄR JAG RASIST!
så nä, dom slank också ner i lilla magen. mätt och belåten och framförallt STOLT är hon som sitter och skriver just nu.
nä, nu tycker jag att det är dags att börja tagga till fredag. det blir utgång med bra folk. och det är ju aldrig fel. och deffinitivt inget som min förkylning har något att säga till om. sprit löser ju allt!
Men fan och alla fula ord, just nu vill jag bara stänga av hjärnan och slita ut hjärtat och sluta existera. Skrika och gråta och slåss och ge upp allt. Orkar bara inte. Inte idag. Inte igen.
har haft "egen terapi" i helgen. umgåtts med en gammal, saknad, förstående vän fredag och lördag. långrunda med en massa voffsingar och mänskligt sällskap. det är inte ofta jag tillåter att någon är ute och går med mig.
ystad i går hem till syster med en massa folk. fira hennes födelsedag och våffeldagen. dock äter jag inte våfflor. det påminner mig bara om allt för mycket dåliga saker. så det fick bli att jag käkade ananas istället. godare.
dock har det inte gått en dag utan att det har spårat ut för mig förra veckan. idag också för den delen.
måste börja se över mig själv och mitt liv. för såhär får det inte fortsätta. psykiskt utmattad osvosv. you know the story.
idag har jag i alla fall bestämt att jag ska till lund efter skolan. gå och kolla efter lite böcker och käka ute någonstans. bara för att jag kan. för ätstörningen ligger för tillfället och slumrar tack vare alla andra psyk-idiotiska-tankar jag fått istället. inte så bra kanske.
men fick i alla fall ett tu tre ett sällskap som ville med. kan inte förstå varför h*n lägger ner mer tid på mig. jag är ett vandrande psykbryt just nu. inte det minsta lilla rolig att umgås med. inte alls.
jag ropar ständigt efter mig själv. den mia som jag trodde jag var. glad, sprallig, överspeedad, pratig, kämparglöd, envis som en åsna, skrattig osv. men hon tycks ha gått i dvala. borta. finns inte mer. inte tillgänglig. off. deleted.
VILL NI HA BÄTTRE UPPDATES FRÅN MIG ELLER BARA SE LITE MER AV VAD JAG HITTAR PÅ OCH INTE HITTAR PÅ SÅ KIKA IN PÅ MIN INSTAGRAM: miiaolsen.
In my body, my heart isn't beating 'cause it died so many years ago. In my body it's my head thats beating. Hurting. Ready to explode. Make it all stop. Throwing myself infront of a car on the big highway. Just making it quit.
extrem förkylning. rökar tills det känns som att halsen ska brinna upp. cigarett efter cigarett. ge mig något starkare. det gör ont. svider. kan knappt prata. knappt andas. släck elden. snälla någon bara släck elden. den som brinner för full kraft. inom mig. den skadar mig. smärta. kvävs. jag ville bara försöka leva. leva det liv jag blivit tilldelad. och som jag tydligen har full rätt att leva. men vad jag får tillbaka. är tusen fallt med ångest. självhat. monster. demoner.
"du är inte värd. inte värdig livets nektar. du förtjänar inte ditt leende. glädjen. du gör ingenting värt att talas om. du är inte värd att talas om. du är ingenting. du är skit. skit under allas skosulor. värdelös."
färden är lång. och bördan är stor.
jag brinner upp inatt.brinner ikapp. och ingen kommer för att släcka min eld. ingen. för jag är inte värd besväret. förtjänar inte. jag är ingen. du är någon.
jag mår verkligen psykiskt dåligt för tillfället. men ingen är vi felfria.
ni säger att ni inte ser. döljer. mig själv. virar in mig i tjocka lager "jag-är-glad" filtar. och vandrar ut från mitt hus varje dag. det hela är bara ett skådespel. ett spel. jag alldeles snart förlorar. stort.
Du och jag tittar nog i olika speglar för jag kan inte se vad du menar annars måste dina speglar vara skeva för smala ting verkar bli breda
hoppsan hejsan då var man tillbaka i sverige igen då. köpenhamn. älskade ställe. behövde ett miljö ombyte. en liten paus från mitt så kallade liv. så jag tog mitt pick och pack och tågresa i en timme hem till bästa. första gången jag åker hem till honom. har pratat om det till och från i snart fyra år tror jag det är nu. och först nu fick jag tummarna ur röven och tog mig dit. helt sinnes vad det var värt. har helt glömt bort hur mycket jag faktiskt älskar köpenhamn och "my second family". saknade var dem om inte annat. så glad så glad för att jag har dem. dem vet hur man bankar lite vett in i min annars så röriga och trasiga skalle.
när jag skulle åka hem. inbillade jag mig verkligen hur det kändes som att hela min bröstkorg skulle krossas. gå i bitar. hur någon stackar gammal städare hade fått stå och sopa upp resterna utav mig där. på köpenhamn huvudbanan. kommer lätt att åka dit igen. saknade och underbaraste fanskap som bor där. behöver dem. behöver det.min andra hälft.
kom dit med tåget. hade det inte varit för att jag känner igen hans jacka hade vi nog aldrig hittat varandra. virrpotta. gick och handlade lite dricka och grejer till kvällen. gick hem och munnarna gick i 190 på oss båda. kändes det i alla fall som. leende. skratt. glädje. äkta. tog oss ut i staden jag älskar. och in på "fifty". en äkta tror den var från new york sushi restaurang. beställde california rolls crabsticks min favorit och devils eye. en "koi drink". nu när man väl är arton får man ju lyxa till det ordentligt med drinkar och grejer. när vi skulle hem blev det helt plötsligt ett oväntat stopp på paradis för glass. trots att vädret var kallt och jag hade fått låna tröja för att inte frysa. apelsin/choklad och kaffe/choklad blev en nästan oslagbar kombo. håller fortfarande stenhårt fast vid att viol/lakrits är min oslagbara numero uno. bar av hemmåt för lite krök hemma hos honom med hans kompisar. somnade klockan alldeles för sent och vaknade ändå i hyfsad tid. chillade och käkade och chillade. halsade enochenhalv liter danskt icetea bästa. tiden sprang iväg. verkligen. allting gick så fruktansvärt snabbt. för snabbt. hann knappt njuta av min lilla vistelse där. saknar allting redan. jätte mycket. tåget gick sedan hem vid 1920 i med försening. men det gjorde ingenting. all tid spenderad där är guld värd. var inte hemma "hemma" förren klockan var runt en 2100. packade upp packade om. kedjerökte tills halsen höll på att lägga av. deckade i sängen med några trevliga folk på sms och mitt nya beroende. drawsomething.
när klockan slog 0100 lyckades äntligen john blund slå klubban i huvudet på mig. sömnen var verkligen needed.
.
hoppas eran helg har varit bra den med. och att ni får en bra kommande vecka. kom ihåg. allting går. bara man verkligen verkligen vill. och ger sig tusan på att det ska gå. endast du kan förändra dig och ditt liv. man kan tyvärr inte glida genom livet på en räkmacka. även om många tycks tro det går. förr eller senare kommer något och drar bort mattan under dina fötter. och du finner dig liggandes. sårbar. hjälplös.
nio månader tar livet att bli till, men blott en tiondels sekund slocknar det på.
hade min halvdansk på besök igår efter skolan. vi fick låna lägenheten så vi spenderade våran kväll där. med berte glass, lantchips, vaniljcigg, massa musik och snack. för att inte ha setts på mer än ett halvår, dvs att vi var på Bornholm i somras tillsammans.
dvs att hon såg mig när jag var nästan-som-värst-i-min-sjukdoms-tid.
under den tiden då jag bara vill böja mig under matspöket och lyda den till punkt och pricka. under den tiden då jag vägde 37 nätta kilo till mina 160 cm.
under den tiden då jag fuskade med allt som hade inom ämnet ”mat och dryck” att göra, så mycket som jag bara kunde.
tjuv tränade och promenerade. inbillade mig att det var jag, mia, som ville njuta utav vädret och sommaren. fast så var det ju inte helt. trots den "kontrollen" mamma försökte ha över mig. hon misslyckades grovt.
jag hällde ut mina näringsdrycker i vasken och fyllde dem med vatten och drack dem sedan framför mina föräldrar. så dem trodde att jag tog mina nd som jag skulle, fast att det var rent vatten jag satt och sörplade i mig.
dem trodde på mig. ett tag. tills att dem kom på mig. och fy vilket liv det blev.
mamma skrek. jag skrek. jag slog och kastade saker runt omkring mig. jag sprang därifrån. men inga tårar fälldes. även om det var det jag mest av allt behövde göra. gråta. hur svårt kan det vara? alla säger ju att det ska kännas lite bättre efteråt. men inte för mig. för jag kan inte ens gråta. tillåter inte. visa mig sårbar. otänkbart.
så mycket bråk och slag, skrik och hotelser. en totalt misslyckad sommar genom mitt ena perspektiv. hade det inte varit för mina underbara danskar hade jag ångrat allt med denna sommaren. 2011. åt helvete.
men vi hade mycket roligt också. när min ångest tillät det. satt vi och drack en massa cider och groggar. dansade runt som om vi hade eld i röven. mamma trodde vi satt på ett visst ställe varje kväll. men vi var ex antal kilometer där i från varje natt.
.
denna sommaren ska inte bli förstörd. inte för fem öre. jag tillåter det bara inte. visst att jag inte ska till danmark i sommar i tre veckor. men jag ska jobba. dricka. festa. leva. så mycket som jag bara orkar. grilla. äta god sommar mat. som jag älskar.
grillade majskolvar. med massa goda sallader till. grillade baguetter med vitlökssmör. alla frukter jag kan hitta. glassar. tills det sprutar ur öronen på mig. dricka en massa iskalla cider och drinkar. i solen. sola. bli brun. och fin. finare.
och samla krafter till att kanske en vacker dag. ta mig ur denna jävla hålan jag "så fint" har satt mig i. och suttit och grubblat i. i alldeles för många år nu. sedan i helgen åker jag till köpenhamn. hem till bästa. längtar ihjäl mig. fast hatar att ta tåg ensam. är alltid så rädd att jag ska hoppa av i fel stad och inte hitta. haha.
Mia Olsen Sjutton år En psykiskt ostabil vilvittra
Det är här allting samlas, nästan allting, som annars hade sprängt mitt huvud i små bitar. Jag brukade vara en glad och sprallig personlighet, en som aldrig kunde sitta still och aldrig hålla tyst. En som alltid hade något i görning och aldrig hade tråkigt, jag sa alltid vad jag tyckte och tänkte och stog upp för mig själv, andra och allt som föll mig i smaken.
Jag var stark och...
Eller vänta lite nu, jodå, visst stämde det där. På min utsida, det gör det fortfarande..
Men inombords är jag i ständig kamp med sjukdomen Anorexia Nervosa som plockar isär mig bit för bit och i kamp med mig själv om hur i helvete jag ska klara av att överleva med mig själv i framtiden!?
