** INGET DELANDE AV RECEPT UTAN CRED TILL MIG, TACK PÅ FÖRHAND OCH SMAKLIG SPIS!!!!!!!!



150g Pandy Proteinchoklad *

200g Bodylab Proteinella extra crunchy **

2-3 msk Vassle proteinpulver, vanilj eller choklad 


Ev. Extra gotte såsom söt-saltade rostade mandlar (favoriten och hemmagjorda!). 

Eller hackad proteinbar. Gärna en med crispcrunch av något slag. 

Eller bara topping du smetar på efteråt. 


(null)


(null)



Ev.ersättning för protein choklad & proteinella: 

*Vanlig sockerfri choklad funkar också utmärkt, jag gillar att använda Cavalier då, eller Nicks, MJÖLK-eller vit choklad. 

Angående Pandy, använd karamell eller apelsin krokant, stört förbjudet att använda er av mint hehe, mintchoklad är vidrigt, hehe...


**Speaking of proteinella crunchy, säger väll egentligen sig själv, protein nougat = PROTEIN-nutella. Obv. 

Men HealthyCo/Probrand har också proteinella, dock är deras bara ’smooth’ vilket jag tycker blir sjukt tråkigt. 

Lite bit vill vi ha! 

Men proteinella oavsett märke funkar, likaså vanligt hasselnötssmör (gärna crunchy och hemmagjort). 


(null)


(null)



Smält choklad i/över vattenbad, lätt kokande vatten. 

Tillsätt proteinella eller nötsmör när choklad nästan är helt smält och rör runt så allt blandas ordentligt. 


Tillsätt nu ditt protein, om du vill ha det i då vill säga! 

Rör runt så allting verkligen blandas ordentligt och blir så krämigt det bara kan bli.


Låt svalna ytterst lite innan du häller över din smet i en eller flera små (the perks of att städa bort sina saker...) bakpappersklädd form, tryck ner ev nötter/bars-bitar på toppen nu, och ställ i kylskåp. 

Den behöver stå kylt relativt länge, min brukar stå över natten. 


Ta ut och skär i bitar med en vass kniv och voilà! 

Dekorera om din sweettoth är extrem. Annars är dem hur goda som helst precis som dem är! 


Sockerfri proteinrik nougat done! 

Förvaras lufttät och kylt. 


(null)


Efter en låååång dag på jobb. 
En riktigt jobbig dag dessutom, hela denna veckan har varit extremt jobbig, påfrestande, grinig, trött och ledsen... 
Och jag bara tar ut helahalva mitt jävla psyke på er som läser, bra där Mia! 
Mycket bra! 

Men tillbaka till anledningen med detta inlägg.

...

Efter en låååång dag på jobb. 
En riktigt jobbig dag dessutom, så var det lägligt att få ett sms under lunchen, om att ett paket låg och väntade på mig när jag kom hem.
Jag tänkte först skita i det för jag ville bara hem och gräva ner mig. 
Men väl inrullad i Eslöv med tåget, kunde jag inte låta bli att ta en liten omväg bara för att...
Jag hade mina misstankar om vad det var som låg i paketet jag skulle hämta ut, och jag ville ha det! 

(null)

(null)

(null)

En tävling jag för en gångs skull vann på instagram, vi världens gulligaste tjej, öppnades, fotades, sen högg jag in på de ofantligt goda, för mig nya proteinbarsen från Fast (Sverige)

Jag var som vanligt skeptisk, jag är en kopiöst kräsen människa. Och minsta lilla fel i ett livsmedel, ingrediens, smak eller konsistens, kan få mig att rå dissa det till månen och tillbaka. 

Men omg bara brownien, vilken såklart var den första jag högg in på, ovanligt, brownie, hallå? Choklad? TUGGMOTSTÅND!!! Smaken! Krämigheten! Näringsvärdet? 
Där var ALLT en kan drömma om! 

Trot jag dog och dör och ska äta dem igen ikväll. 

Dem är så värda att inhandlas igen!!! 
Så fort dessa är slut, kommer någon här inte kunna hålla i pengarna. 
Det är ett som är säkert! 



Helt ärligt? 

Jag tränar inte längre för att "se bra ut". 


När jag är glad.

Gör träningen mig ännu gladare. 


När jag är ett aggressivt jävla psykbryt. 

Gör träningen mig lugn(are).



Träningen gör mig bättre till mods, starkare, mer psykiskt stabil så att jag klarar av vardagen, överhuvudtaget! 




Jag har egentligen aldrig tränat bara för att se bra ut. 

Men det steg mig åt huvudet när man insåg för flera år sedan att man kunde förändra sin fysik så grymt mycket ’bara’ genom att träna och ändra ’lite’ på det man skyfflade in i foderluckan. 

Det var inga problem de första åren.

Allt gick som planerat. 

Jag fick den fysiken som alla berömde och tyckte man skulle ställa upp och tävla med. 

Men hur jag mådde det sista året för att jag hade blivit obsessed, och inte kunde sluta. 

Det är det inte många som vet. 


Min kropp ballade ur. 

  • Mitt immunförsvar slutade fungerade (inte ens läkarna kunde ’förklara’ det, "dem hade aldrig sett något liknande förut") 
  • Extremt nedsatt funktion i lever och njurar. 
  • Depression from hell! 
  • Sömnproblem från det riktiga helvetet! ... Större delen av det sista halvåret sov jag inte mer än 6-8 timmarper vecka! 
  • Jag har fått kroniska skador i knä, höft, muskelfästet under rumpan, för en sån "enkel" sak som att jag hade lite för bråttom en gångi benpressen och eftersom jag hade blivit så pass "träningsstörd" lät jag det aldrig läka. "Fuck vila! Jag måste träna, annars får jag aldrig den fysiken jag vill ha!" 


Däääär kom det! 

Den fysiken jag VILL ha? 

Nä. 

Det var mer: "Den fysiken jag SKA ha!"

Det var inte mer med det. 

Jag vill ha. Jag ska ha. 

Jag ger inte upp förrän jag lyckats! 


Och visst lyckades jag. 

Med en fett procent på cirka ~3%, en kropp som inte fungerade som den skulle, skador som jag inte tog hänsyn till för fem öre, som nu blivit kroniska, och dem gör ont! 

Muskler som jag slitit 4-5 år med att bygga upp pissade jag bokstavligttalat ut i toaletten, jag fick i mig protein och allt det där, jag åt cirka 1800-2000 kalorier om dagen, så jag svälte inte mig. Men tydligen behöver min kropp mer än det, min vardag är mer aktiv än vad jag trodde då. 

Så jag bröt själv ner mina muskler, för där var inte längre reserver/fett/etc. som kroppen kunde bränna. 


Kroppen gick ju inte bara på mina muskler. 

Nej, den började även "äta av sig själv", det där med immunförsvar, njurar och lever. 



Så ja, kort och gott? 

Träningen förstörde mig. 

Men det var jag som valde att leva, träna och äta som jag gjorde. 

I grund och botten var det inget som helst fel på det jag åt, hur jag tränade och levde. 

Men jag hade legat på ett (för mig) underskott alldeles för länge. 


Så det var alltså vad som hände. 

Förra vintern när jag rasade 10kg i vikt på knappt 3 månader, inte tränade på 3-4 månader och var helt åt helvete förstörd. 

Var hos läkaren och psykologen varje vecka och blev hotad med att bli tvångsinlagd. 

Både pga min undervikt, men mestadels för att "just nu är din kropp i så pass dåligt skick att minsta lilla förkylning kommer ta död på dig, inom ett dygn"


Ganska sjukt va? 

Fattar ni nu varför det inte är hälsosamt att försöka bevara en rippad form och magrutor året om..? 


För detta händer inte bara mig! 

Kroppen pallar inte ligga för lågt i fett procent och träna satan för länge, spelar ingen roll att du tycker du äter ordentligt, gör du inte det, då gör du inte det! 


Ibland. 

Ibland ska man faktiskt lyssna på sin omgivning. 

Innan det stiger en åt huvudet... 


Tro mig när jag säger; ni vill aldrig dit! 


Och det klassiska "det händer inte mig"? 

Haha...

Jo. 

Det kan faktiskt hända just precis dig.