Och med dessa, inte så vackra bilder, ville jag mest meddela att nej.
Jag ger inte upp. Aldrig. I'm a figher!
Jag går inte ur strider så lätt. Och jag lägger deffinitivt inte benen på ryggen och lyder under en idiotisk psykisk sjukdom som dessutom var nära på att ta livet av mig i somras.
Jag har fått mitt smeknamn "envis som en åsna" av en anledning!
.
Även om jag råkar ha det sjukt jobbigt just nu med tankarna och allt.
Men aldrig att jag ger upp när jag har så många vackra människor runtomkring mig.
Som dessutom lägger ner hela sin själ i att hjälpa mig tillbaka till livet igen.
Och såklart ni som kommenterar och följer mig, era stöd betyder också helt sjukt mycket!
.
Jag kämpar för er!

Don't worry where it'll take ya, just live your life!

alla dagar 28 kommentarer
Och med dessa, inte så vackra bilder, ville jag mest meddela att nej.
Jag ger inte upp. Aldrig. I'm a figher!
Jag går inte ur strider så lätt. Och jag lägger deffinitivt inte benen på ryggen och lyder under en idiotisk psykisk sjukdom som dessutom var nära på att ta livet av mig i somras.
Jag har fått mitt smeknamn "envis som en åsna" av en anledning!
.
Även om jag råkar ha det sjukt jobbigt just nu med tankarna och allt.
Men aldrig att jag ger upp när jag har så många vackra människor runtomkring mig.
Som dessutom lägger ner hela sin själ i att hjälpa mig tillbaka till livet igen.
Och såklart ni som kommenterar och följer mig, era stöd betyder också helt sjukt mycket!
.
Jag kämpar för er!

det har flippat ut för mig just nu.
totalt.
jag vill inte äta.
bara träna, gå, svälta.

jag vill ropa på hjälp.
men kan inte.
för vem skulle vilja hjälp någon som mig?

någon som är så jävla intelligent att hon tror att svälta är lösningen på allt?
som tror att allting handlar om att vara skinn och ben med platt mage.

jag ristar in orden, meningarna, figurerna.
in i mitt skinn, tills blodet tillsammans med dem osynliga tårarna.
rinner.
tårarna som jag inte är tillåten att fälla.

så...
det kommer inga.
bara hat.
en jävlans massa självhat.
Mitt förtroende är ärrat. Jag skrattar åt allt jag ser.
Jag föraktar, det vinner i längden.
Jag har gråtit slut alla tårar, jag trodde, men se på mig nu.
Någon slår in spikar i mitt huvud varje natt.
Vaknar varje morgon, hoppas att spegeln har bytt bild.
Skriker varje dag ut min längtan till mig själv.
Jag saknar mig, jag hatar mig, beskyller mig själv för allt.
Ta bort mig, jag fryser.
Vi svartnar, från diamant till kol.
Vi famlar runt i grottor utan lykta, utan ljus. Här finns det bara mörker.
Kan någon visa vägen ut?
Jag kommer till en skiljeväg, jag måste hitta ut. För långt åt fel håll, där finns det inget ljus.
Vem fan vet hur jag hamnat här, flyg bort mig härifrån.
Vi svartnar, från diamant till kol.

Vad var det egentligen som hände? Vart tog jag vägen, mitt i allt kaos. Och nu kan jag inte hitta tillbaka till hon jag en gång var.

reflektioner 4 kommentarer

det har flippat ut för mig just nu.
totalt.
jag vill inte äta.
bara träna, gå, svälta.

jag vill ropa på hjälp.
men kan inte.
för vem skulle vilja hjälp någon som mig?

någon som är så jävla intelligent att hon tror att svälta är lösningen på allt?
som tror att allting handlar om att vara skinn och ben med platt mage.

jag ristar in orden, meningarna, figurerna.
in i mitt skinn, tills blodet tillsammans med dem osynliga tårarna.
rinner.
tårarna som jag inte är tillåten att fälla.

så...
det kommer inga.
bara hat.
en jävlans massa självhat.
Mitt förtroende är ärrat. Jag skrattar åt allt jag ser.
Jag föraktar, det vinner i längden.
Jag har gråtit slut alla tårar, jag trodde, men se på mig nu.
Någon slår in spikar i mitt huvud varje natt.
Vaknar varje morgon, hoppas att spegeln har bytt bild.
Skriker varje dag ut min längtan till mig själv.
Jag saknar mig, jag hatar mig, beskyller mig själv för allt.
Ta bort mig, jag fryser.
Vi svartnar, från diamant till kol.
Vi famlar runt i grottor utan lykta, utan ljus. Här finns det bara mörker.
Kan någon visa vägen ut?
Jag kommer till en skiljeväg, jag måste hitta ut. För långt åt fel håll, där finns det inget ljus.
Vem fan vet hur jag hamnat här, flyg bort mig härifrån.
Vi svartnar, från diamant till kol.
Vet inte varför jag skriver. Bara känner för att skriva. En massa onödigt och massa osammanhängande ord och meningar. Märkte för någon dag sedan att mina axlar fortfarande är beniga och att jag hatar Dennis-bög-M. Har det ganska jobbigt just nu. För mycket tankar på en gång, för mycket humörssvängningar och lite för mycket ångest och rastlöshet.
Vill ha någon som orkar lyssna på mina ljudlösa panikskrik nätterna igenom, någon som vill hålla om mig, pressa ihop, när det känns som att jag ska gå i bitar. Någon som kan ta mig i nackskinnet och slita upp mig på fötter igen när jag ramlar. Vilket jag gör dagligen.
Kompenserade, multiplicerade, räknade igår igen. Och tänker såklart för mycket, när fan ska jag egentligen lära mig?
Att det största misstaget man kan göra, speciellt om du är anorektiker/ätstörd, är att tänka och reflektera. Det värsta. Allting blir bara så himla fel!

No, I don't love you. I just need someone to hold on to, someone that can make me feel real. Alive, just for a moment.

alla dagar 10 kommentarer
Vet inte varför jag skriver. Bara känner för att skriva. En massa onödigt och massa osammanhängande ord och meningar. Märkte för någon dag sedan att mina axlar fortfarande är beniga och att jag hatar Dennis-bög-M. Har det ganska jobbigt just nu. För mycket tankar på en gång, för mycket humörssvängningar och lite för mycket ångest och rastlöshet.
Vill ha någon som orkar lyssna på mina ljudlösa panikskrik nätterna igenom, någon som vill hålla om mig, pressa ihop, när det känns som att jag ska gå i bitar. Någon som kan ta mig i nackskinnet och slita upp mig på fötter igen när jag ramlar. Vilket jag gör dagligen.
Kompenserade, multiplicerade, räknade igår igen. Och tänker såklart för mycket, när fan ska jag egentligen lära mig?
Att det största misstaget man kan göra, speciellt om du är anorektiker/ätstörd, är att tänka och reflektera. Det värsta. Allting blir bara så himla fel!