Kom hem till denna bedårande synen igår kväll. Det lättade på stenen i bröstet. 
Att syster och hennes lilla Tristan också var på besök (vilket händer väldigt sällan) gjorde mig också väldigt glad. 

Att jag sedan somnade fridfullt med julstjärnan lysandes i fönstret redan klockan 11 gjorde att det inte var lika tungt att gå upp och jobba klockan 6 imorse.
Har några timmar kvar på jobbet sedan ska jag hem, baka nyttiga JULIGA bakverk och vinka hejdå till syster. 

Hoppas ni alla har en bra helg! 

Uppe med tuppen men fast i redet

alla dagar En kommentar

Kom hem till denna bedårande synen igår kväll. Det lättade på stenen i bröstet. 
Att syster och hennes lilla Tristan också var på besök (vilket händer väldigt sällan) gjorde mig också väldigt glad. 

Att jag sedan somnade fridfullt med julstjärnan lysandes i fönstret redan klockan 11 gjorde att det inte var lika tungt att gå upp och jobba klockan 6 imorse.
Har några timmar kvar på jobbet sedan ska jag hem, baka nyttiga JULIGA bakverk och vinka hejdå till syster. 

Hoppas ni alla har en bra helg! 

Lite sådant, tips eller vad man nu kan kalla det. Mår botten just nu, inga mediciner fungerar längre som dem ska. Kroppen protesterar och jag orkar ingenting. 
Ändå går jag upp varje morgon, ler mig igenom hela för-och eftermiddagen, i skolan, på gymmet, tills mörkret kommer krypandes. Det är då monstret vaknar, spökena spökar och bödeln hugger med sin slöaste yxa i halsen på mig. Missbildade katter klöser sönder mitt bröst och i magen har plötsligt en fruktansvärd eldsvåda brutit ut. 
Mina kinder blir till nya, namnlösa floder på kartan och min smärta är ett olösligt mysterium. 
 
Bara låt det ta slut någongång! 
Jag vet att håller jag ut tillräckligt länge så går det över, medicinering eller ej, det går alltid över, men varför måste det ta sådan tid? 
Jag finner igen ork till att vänta, må dåligt, vänta, panik attack, vänta, smärtan suger livet ur mig. 
 
“There are 7 billion people on this planet who I have not met,
 and 195 countries I have not visited.
 Yet I am stuck in this insignificant town,
 Being pressured into making decisions about my future,
 When I barely even know who I am.”

Det kliar något alldeles förskräckligt innanför bröstkorgen...

musik/film/böcker Kommentera

Lite sådant, tips eller vad man nu kan kalla det. Mår botten just nu, inga mediciner fungerar längre som dem ska. Kroppen protesterar och jag orkar ingenting. 
Ändå går jag upp varje morgon, ler mig igenom hela för-och eftermiddagen, i skolan, på gymmet, tills mörkret kommer krypandes. Det är då monstret vaknar, spökena spökar och bödeln hugger med sin slöaste yxa i halsen på mig. Missbildade katter klöser sönder mitt bröst och i magen har plötsligt en fruktansvärd eldsvåda brutit ut. 
Mina kinder blir till nya, namnlösa floder på kartan och min smärta är ett olösligt mysterium. 
 
Bara låt det ta slut någongång! 
Jag vet att håller jag ut tillräckligt länge så går det över, medicinering eller ej, det går alltid över, men varför måste det ta sådan tid? 
Jag finner igen ork till att vänta, må dåligt, vänta, panik attack, vänta, smärtan suger livet ur mig. 
 
“There are 7 billion people on this planet who I have not met,
 and 195 countries I have not visited.
 Yet I am stuck in this insignificant town,
 Being pressured into making decisions about my future,
 When I barely even know who I am.”
Igår var mer eller mindre en berg-och-dalbana, både bra och inte. 
Åkte till skolan för att få reda på att dem fortfarande inte ordnat färdigt med min sista kurs (kommer aldrig bli klar känns det som!). Stack till gymmet och körde hundringar i både marklyft, benpress och nästan bicepscurls. 
Helt död i både ben, rygg och armar! 
Träffade mina två twinnies och vi har storslagna planer på en härlig heldag, bara vi tre, kinabuffe, äventyrsbad och gym. Hur bra låter inte det? 
Fick springa i full fart för att hinna med bussen hem, käka soppa, hämta ut paket och fick en helt galet underbar överraskning/tidig julklapp igår också, ska visa er sen. Är helt i exstas! :'D
 
Också kommer vi till det mindre roliga nu då, stress, laga matlådor för fick helt oväntat jobb i helgen, stress, packa upp/packa om, diska, plocka undan, duscha mm. och så bara BOM sa det så fick jag brutalt hemska kramper i hela mag-och bröst partiet. 
Varför?!
Är det pga min överdrivna förkylning jag fått och sen inte vilat? Eller vad? 
Blir ju lite nojig, kramperna i bröstet har jag haft förut, känns som hjärtat liksom drar ihop sig så hårt på något vis att det ska gå i sönder, sjukt ont gör det! 
Men förr var det (tror vi iaf) pga svält i kombination med undervikt och stress/ångest.. 
Nu? 
Give me a break!
 
 
Och juste det... Konstant hungrig är jag här också! Börjar bli riktigt trött på att ständigt vara hungrig! Vad är fel med mig seriöst? 
"Jo men du tränar ju så mycket nu och dina muskler har ju vuxit och då behöver man mer mat blablabla!"
Jag hör det för ofta, och jag tror inte ett dyft på det. Min dumma hjärnhalva gör det iaf inte...
2000 kalorier om dagen borde ju för tusan gubbar räcka till lilla mig? 
Kanske på tiden att jag skaffar mig en riktig kostrådgivare?.. 
Any suggestions? 

To hungry for my own good?

reflektioner En kommentar
Igår var mer eller mindre en berg-och-dalbana, både bra och inte. 
Åkte till skolan för att få reda på att dem fortfarande inte ordnat färdigt med min sista kurs (kommer aldrig bli klar känns det som!). Stack till gymmet och körde hundringar i både marklyft, benpress och nästan bicepscurls. 
Helt död i både ben, rygg och armar! 
Träffade mina två twinnies och vi har storslagna planer på en härlig heldag, bara vi tre, kinabuffe, äventyrsbad och gym. Hur bra låter inte det? 
Fick springa i full fart för att hinna med bussen hem, käka soppa, hämta ut paket och fick en helt galet underbar överraskning/tidig julklapp igår också, ska visa er sen. Är helt i exstas! :'D
 
Också kommer vi till det mindre roliga nu då, stress, laga matlådor för fick helt oväntat jobb i helgen, stress, packa upp/packa om, diska, plocka undan, duscha mm. och så bara BOM sa det så fick jag brutalt hemska kramper i hela mag-och bröst partiet. 
Varför?!
Är det pga min överdrivna förkylning jag fått och sen inte vilat? Eller vad? 
Blir ju lite nojig, kramperna i bröstet har jag haft förut, känns som hjärtat liksom drar ihop sig så hårt på något vis att det ska gå i sönder, sjukt ont gör det! 
Men förr var det (tror vi iaf) pga svält i kombination med undervikt och stress/ångest.. 
Nu? 
Give me a break!
 
 
Och juste det... Konstant hungrig är jag här också! Börjar bli riktigt trött på att ständigt vara hungrig! Vad är fel med mig seriöst? 
"Jo men du tränar ju så mycket nu och dina muskler har ju vuxit och då behöver man mer mat blablabla!"
Jag hör det för ofta, och jag tror inte ett dyft på det. Min dumma hjärnhalva gör det iaf inte...
2000 kalorier om dagen borde ju för tusan gubbar räcka till lilla mig? 
Kanske på tiden att jag skaffar mig en riktig kostrådgivare?.. 
Any suggestions?