I 'fitness världen' dyker då och då uttrycket dietskadad upp. Det är väll mest ett slags slang för hur knasiga smaklökarna blir när man enbart äter ris, kyckling, broccoli, havregryn etc i längre perioder, och sedan när man väl får äta något 'vanligt' eller bara en annan grönsak än den man vanligtvis äter på sin diet, blir man helt lyrisk och tycker det är det godaste som finns. 

Jag har själv aldrig gått på någon speciell diet. Däremot har jag svält. Svält mig själv till bristningsgränsen. Och min tid som inlagd är väldigt grumlig, mest för att jag har en viss tendens att förtränga händelser jag tycker är jobbiga. 
Men jag minns så väl när jag blev utskriven, allting skulle vara på mina villkor, maten skulle ätas där och då, si och så, det skulle innehålla det och det och allt annat var stört förbjudet! 
Jag trodde jag åt "cleant", nyttigt och gjorde min kropp en tjänst. 

Visst är havregryn, lätt kvarg, fullkorns ris/pasta/bulgur, naturella nötter (salt var dödsfarligt...), grönsaker och mager fisk-och soja/quorn produkter nyttiga. Där säger jag inte emot. 
Men på det sättet jag åt det, sättet jag tillagade min mat, mängden jag åt. 
Det var där det satt alldeles för många käppar i hjulet. 

I vilket fall som, så kan man ändå säga att den maten jag åt, påminde väldigt mycket om den maten man äter när man är på diet. Och smaklökarna är verkligen riktiga jäklar på att vänja sig! 

Jag åt ju aldrig något raffinerat, sockrat eller 'unclean food'. Och jag minns så väl, min storebror tyckte ofta min vegetariska mat var lite intressant (även fast han är världens mest trogna köttätare..) och han frågade då och då om han fick smaka lite av min mat. Ibland fick han, ibland inte. 
Men de gångerna han fick smaka rynkade han ofta på näsan och sa: "Hur kan du äta det där? Det smakar ju ingenting" eller "det är ju helt torrt, tillsätt lite sås, olja etc". Men det gjorde jag ju aldrig, för jag tyckte ju att min mat var god som den var! 

Likadant var det i början när jag började baka nyttigt. Min bror och mamma var ofta försökskaniner och 9/10 fick jag kommentaren av min bror att det smakade "för mycket proteinpulver" "för lite ditt eller datt". 


Idag kan jag se tillbaka. 
Med lite klarare ögon och verkligen inse, att anledningen till att jag tyckte tex vit micrad Alaska pollock filé, utan krydda, sås, olja eller ens lite salt, smakade himmel var ju för att mina smaklökar var vana vid zero föda och då var ju allting kroppen fick i sig gott! 

Jag tror att det är alldeles för många idag, som har gått ner sig i en ÄS (synligt eller ej, det är faktiskt inte alla som blir bara skinn & ben, alldeles för många idag har en äs utan att omgivningen märker det öht!) och har, medvetet eller omedvetet blivit "dietskadade". För inte alla lever på ett salladsblad om dagen, inte alla hetsäter och hetstränar-eller spyr. Vissa äter bara extremt jätte-super-duper-mega nyttigt och tränar super-duper-jätte-mycket och noga. 



Även idag kan jag fortfarande få höra att jag är "diet skadad", när jag tex lagar min mat (utan någon form utav fett) och äter den utan sås, äter plain äggviteomelett (ibland med lite salt, omg jag lever fortfarande!!), äter naturell kvarg och tycker det är SERIÖST DRÖMGOTT (har alldeles för många som påpekat detta för mig haha, "men du äter väll ändå inte kvargen naturell??? Det är ju inte gott!"), eller äter havregrynsgröt bara som den är, dvs 2 dl gryn • 4 dl vatten • micra • voilà! 

Så medan mina föräldrar sitter i soffan, för en gångsskull med glass och vingummi framdukat (tro mig, sötsaker är ingen stapelvara i detta huset) så sitter jag med mina hård/löskokta ägg, doppar i en kryddmix jag blandat mha några övergoda kryddor jag köpt från iHerb (kan visa någon annan gång) och några morötter ugnsbakade med lite pressad citron och svartpeppar. 
Inga konstigheter. 

Så fullt dietskadad är jag inte, eller ska jag kanske kalla det svältskadad? En kombination av både delarna skulle jag vilja ha det till. Inte längre!
Nu vågar jag iaf överkrydda och salta min mat. 😅