Jag måste bara, mamma hade gjort Frittata idag. Ni vet som omelett typ, med potatisbitar i och purjolök. Säkert en hel del mjölk och smör i också, men jag åt min 1/4 utan några som helst problem eller ångest! Hade ju mer än bara den att äta såklart, men trodde inte det skulle gå. Stekt mat har länge varit ett tabu i min värld då det oftast innebär olja eller smör av något slag.
Dock känner jag mig lite tung i magen nu, men har gett mig fan på att jag ska trycka ner 80g choklad ikväll istället för mackan ändå!
Jag hade ju för i helvete kunnat bli en kock! (NOT) Gårdagens middag jag stog för. Riktigt duktigt tyckte jag!



Typ världens godaste drickyoghurt jag någonsin smakat! (har inte smakat så många, bara två, tre med denna, i hela mitt liv OMG) Men i alla fall, för en jordgubbs fantast som mig så är denna ett självklart val!

Och imorgon bär det av till Lund vid två för vägning osv. jag är som vanligt dönervös och vill bara rymma långt åt helvete här i från och aldrig mer komma tillbaka. Men det går ju tyvärr inte så får bara ta tjuren vid hornen och erkänna att det kommer att gå åt helvete! Jag bara vet det.
Så jag kommer alltså, inte få gå i skolan from imorgon, måste gå och äta på dagvården (fuckyoufuckyou), få en pissesur mamma som bara skäller etc på mig imorgon.
Sa jag att jag hatade mitt liv?

Update 31/8 :
Det gick sådär i Lund, vikten står fortfarande still! I ca fem veckor har den bara stått och stått. Varken gått upp eller ner. Haha!
Monstret inom mig ler vid tanken och triggar på, medans en helt annan del av mig jag inte hört från förut känner ilska och vill helt plötsligt upp i vikt?

People's bullshit and fakeness are the main reasons why I like to be alone

alla dagar 12 kommentarer
Jag måste bara, mamma hade gjort Frittata idag. Ni vet som omelett typ, med potatisbitar i och purjolök. Säkert en hel del mjölk och smör i också, men jag åt min 1/4 utan några som helst problem eller ångest! Hade ju mer än bara den att äta såklart, men trodde inte det skulle gå. Stekt mat har länge varit ett tabu i min värld då det oftast innebär olja eller smör av något slag.
Dock känner jag mig lite tung i magen nu, men har gett mig fan på att jag ska trycka ner 80g choklad ikväll istället för mackan ändå!
Jag hade ju för i helvete kunnat bli en kock! (NOT) Gårdagens middag jag stog för. Riktigt duktigt tyckte jag!



Typ världens godaste drickyoghurt jag någonsin smakat! (har inte smakat så många, bara två, tre med denna, i hela mitt liv OMG) Men i alla fall, för en jordgubbs fantast som mig så är denna ett självklart val!

Och imorgon bär det av till Lund vid två för vägning osv. jag är som vanligt dönervös och vill bara rymma långt åt helvete här i från och aldrig mer komma tillbaka. Men det går ju tyvärr inte så får bara ta tjuren vid hornen och erkänna att det kommer att gå åt helvete! Jag bara vet det.
Så jag kommer alltså, inte få gå i skolan from imorgon, måste gå och äta på dagvården (fuckyoufuckyou), få en pissesur mamma som bara skäller etc på mig imorgon.
Sa jag att jag hatade mitt liv?

Update 31/8 :
Det gick sådär i Lund, vikten står fortfarande still! I ca fem veckor har den bara stått och stått. Varken gått upp eller ner. Haha!
Monstret inom mig ler vid tanken och triggar på, medans en helt annan del av mig jag inte hört från förut känner ilska och vill helt plötsligt upp i vikt?

I'm hating myself for letting it pass by.
Just nu så går allting bara så jävla dåligt, blev världens bråk innan middagen för att jag skulle ha Quornburgare istället för 1 som jag brukar. Och sen var jag helt plötsligt tvungen att äta en sallad med ost & krutonger i och det gick ju fan inte!
Jag fick världens jävla panik slängde i mig maten på ca 5-10 minuter sen..... You don't wanna know believe me!
Fick typ också lite självskada infogat på dagens schema, eller rätt mycket om jag ska vara helt ärlig. Men what to do?
Och mamma vill att jag ska gå och prata med någon för "det är inte normalt att ha ångest och panik över mat" och jag säger bara FUCK YOU. Jag snackar inte! Jag är inte den som snackar om sånt.
Folk pratar med mig (om de vill) om sina problem eller vafan det nu kan vara och jag ställer gärna upp till 110% eller mer (om jag kan) när det gäller. Men jag pratar aldrig med andra om mina s.k "problem". Har aldrig gjort och kommer aldrig att göra!

Där har vi väll det negativa i att ha en barndom med misshandel, sprit osv. man lärde sig redan från tidig ålder att knipa käft inför andra för annars skulle dem blanda sig i och det fick dem ju abolut inte göra!

I helvete heller att det är mitt fel att jag har ångest, panik, inte kan prata om mig själv med andra, har svårt för att visa känslor, har fått tillbaka mitt självskadebeteende igen. Säger bara i helvete heller att något av allt det där är mitt fucking jävla fel!
Det är väll i helvete inte jag som tvingade min unge att växa upp i ett sånt hem?
Jag kan fortfarande se bilderna på näthinnan när som helst, blåmärkena, stryptagen, slagen, fortfarande när som helst känna lukten av öl eller snapps, fortfarande höra skriken och snyftningarna.
Som ett eko av det förflutna.

Varför lät ni mig inte bara svälta migsjälv till döds, jag hade fan så mycket hellre varit död än behöva leva med det här pisset!
Och minnena, jag hatar dem, avdelningen är bara en liten del av det, det tog på mig något så in i helvete att vara inlagd där, jag vet inte om jag orkar. Orkar fortsätta leva nu seriöst.
Jag orkar bara inte, jag vill fan bara dö nu.. Jag orkar inte mer. Bara låt mig försvinna.
Och nej detta är ingen jävla "buhu-tyck-så-synd-om-mig" inlägg. Nej verkligen inte! Ska ni klaga så bara en sak först: INGEN BAD ER LÄSA! Detta är vad jag känner och jag är bara människa (tyvärr) och har också känslor, även om det inte alltid verkar som det, känslor som väldigt sällan vill ut men när de väl vill, så skriver jag. Och nu, blev det tyvärr här det kom ut. Förlåt.

Jävla Mia Olsen varför kan du aldrig göra rätt, fan alltid göra fel, det är det enda du är, ett enda jävla stort fel i denna jävla äckelvärlden!

Save me from myself.

Please let me be free 'cause I can't face the truth,

stört 11 kommentarer

I'm hating myself for letting it pass by.
Just nu så går allting bara så jävla dåligt, blev världens bråk innan middagen för att jag skulle ha Quornburgare istället för 1 som jag brukar. Och sen var jag helt plötsligt tvungen att äta en sallad med ost & krutonger i och det gick ju fan inte!
Jag fick världens jävla panik slängde i mig maten på ca 5-10 minuter sen..... You don't wanna know believe me!
Fick typ också lite självskada infogat på dagens schema, eller rätt mycket om jag ska vara helt ärlig. Men what to do?
Och mamma vill att jag ska gå och prata med någon för "det är inte normalt att ha ångest och panik över mat" och jag säger bara FUCK YOU. Jag snackar inte! Jag är inte den som snackar om sånt.
Folk pratar med mig (om de vill) om sina problem eller vafan det nu kan vara och jag ställer gärna upp till 110% eller mer (om jag kan) när det gäller. Men jag pratar aldrig med andra om mina s.k "problem". Har aldrig gjort och kommer aldrig att göra!

Där har vi väll det negativa i att ha en barndom med misshandel, sprit osv. man lärde sig redan från tidig ålder att knipa käft inför andra för annars skulle dem blanda sig i och det fick dem ju abolut inte göra!

I helvete heller att det är mitt fel att jag har ångest, panik, inte kan prata om mig själv med andra, har svårt för att visa känslor, har fått tillbaka mitt självskadebeteende igen. Säger bara i helvete heller att något av allt det där är mitt fucking jävla fel!
Det är väll i helvete inte jag som tvingade min unge att växa upp i ett sånt hem?
Jag kan fortfarande se bilderna på näthinnan när som helst, blåmärkena, stryptagen, slagen, fortfarande när som helst känna lukten av öl eller snapps, fortfarande höra skriken och snyftningarna.
Som ett eko av det förflutna.

Varför lät ni mig inte bara svälta migsjälv till döds, jag hade fan så mycket hellre varit död än behöva leva med det här pisset!
Och minnena, jag hatar dem, avdelningen är bara en liten del av det, det tog på mig något så in i helvete att vara inlagd där, jag vet inte om jag orkar. Orkar fortsätta leva nu seriöst.
Jag orkar bara inte, jag vill fan bara dö nu.. Jag orkar inte mer. Bara låt mig försvinna.
Och nej detta är ingen jävla "buhu-tyck-så-synd-om-mig" inlägg. Nej verkligen inte! Ska ni klaga så bara en sak först: INGEN BAD ER LÄSA! Detta är vad jag känner och jag är bara människa (tyvärr) och har också känslor, även om det inte alltid verkar som det, känslor som väldigt sällan vill ut men när de väl vill, så skriver jag. Och nu, blev det tyvärr här det kom ut. Förlåt.

Jävla Mia Olsen varför kan du aldrig göra rätt, fan alltid göra fel, det är det enda du är, ett enda jävla stort fel i denna jävla äckelvärlden!

Save me from myself.