ANONYM
önskar också jag kunde träna med den motivationen du har, men jag bara missbrukar träning och tränar så hårt att jag tillslut går sönder. hatar gymmet så himla mycket bara för att det är ett ätstörningsmoment och ett tvång. inte kul för fem öre. hur kom du över/förbi den känslan?!?! 

du är så himla grym och otrolig i mina ögon. positivt menat. du inspirerar mig! 
kramar i mängder fina. <3

 

för min del är gymmet inget ätstörnings relaterat, då jag inte ens tränade just på gym under mina svält år.däremot  powerwalkade jag och sprang, en himla massa, minst 5 rundor om dagen.
så liksom du har svårt för gymmet, har jag nu för tiden ett extremt stort hat mot "promenader" som inte leder någon vart, jag kan tex inte idag "bara gå ut på en pw eller bara gå ut och gå en runda" för jag kopplar det så hårt till min ätstörning att jag mår psykiskt dåligt av det.

däremot så när jag väl kommer ut, om jag tex ska handla något posta ett brev etc. då kan jag njuta, ta en omväg bara för att "passa på när jag ändå är ute" och känna att "gud vad skönt det var bara att få komma ut och gå lite".
jag har alltid älskat promenader, speciellt på hösten. så jag tänker ändå försöka att gå ut och gå lite då igen.

så mitt enda råd till dig är, SKIT I GYMMET! vad fan ska du med ett gym till? det finns ju så himla många olika träningsformer att välja mellan idag. ge dig ut och testa på nya saker, man måste inte spärra in sig själv på ett gym för att det ska räknas som träning!

ta hand om dig!

 

Träning måste inte betyda gym!

frågor/svar 3 kommentarer
ANONYM
önskar också jag kunde träna med den motivationen du har, men jag bara missbrukar träning och tränar så hårt att jag tillslut går sönder. hatar gymmet så himla mycket bara för att det är ett ätstörningsmoment och ett tvång. inte kul för fem öre. hur kom du över/förbi den känslan?!?! 

du är så himla grym och otrolig i mina ögon. positivt menat. du inspirerar mig! 
kramar i mängder fina. <3

 

för min del är gymmet inget ätstörnings relaterat, då jag inte ens tränade just på gym under mina svält år.däremot  powerwalkade jag och sprang, en himla massa, minst 5 rundor om dagen.
så liksom du har svårt för gymmet, har jag nu för tiden ett extremt stort hat mot "promenader" som inte leder någon vart, jag kan tex inte idag "bara gå ut på en pw eller bara gå ut och gå en runda" för jag kopplar det så hårt till min ätstörning att jag mår psykiskt dåligt av det.

däremot så när jag väl kommer ut, om jag tex ska handla något posta ett brev etc. då kan jag njuta, ta en omväg bara för att "passa på när jag ändå är ute" och känna att "gud vad skönt det var bara att få komma ut och gå lite".
jag har alltid älskat promenader, speciellt på hösten. så jag tänker ändå försöka att gå ut och gå lite då igen.

så mitt enda råd till dig är, SKIT I GYMMET! vad fan ska du med ett gym till? det finns ju så himla många olika träningsformer att välja mellan idag. ge dig ut och testa på nya saker, man måste inte spärra in sig själv på ett gym för att det ska räknas som träning!

ta hand om dig!

 
orkar inte hur dum och ofantligt korkad man kan vara ibland. jag har aldrig varit någon som utesluter livsmedel ur in kost, aldrig, inte ens när jag var som sjukast i min ätstörning, då var det ju bara kalorierna som skulle hållas nere och maten som inte skulle ätas. 
men på senare tid har jag haft lite problem med kolhydrater, många tror att min "rädsla" för banan och avokado tex var pga dem är rika på kolhydrater och fett. vilket inte är fallet, det var för att dem var kaloririka men fan så nyttiga! nyttigaste frukterna/grönsaken(?) som finns för tusan!
 
men vilket fall som, jag är alldeles bra på att råka äta för lite, specielt kolhydrater, men de senaste tre dagarna har jag verkligen kämpat som ett svin, ja det har blivit planering och stränga regler för mig nu dessa senaste dagarna just därför att jag funkar inte som jag ska utan ordentligt med kolhydrater i min kost!!! jag är helt ärligt tveksam på om någon gör det. visst förespråkar jag en fett-och proteinrik kost men alltså.
 
bara din hjärna behöver minst 100g kolhydrater om dagen för att ens orka funka! 
och jag som brukade hamna runt 70g kolhydrater i dagens slut. inte bra, inte konstigt att jag på senaste tiden känt att jag aldrig orkar någonting längre. tog det ena tillskottet efter det andra, blev totalt beroende utav Celsius och kaffe för att ens orka ta mig ut ur huset? (inte riktigt så illa var det, men nästan)
 
och nu har jag som sagt haft mig själv i ett järngrepp, planerat och haft mig till punkt och pricka (i matväg då) dessa tre dagar, bara för att jag ska få i mig dem där kolisarna, och ja, jag ligger fortfarande jäkligt lågt till, men jag får åtminståne i mig dem där 100g för lilla skallen!? 
och jag känner mig konstigt nog redan mer alert, pigg, har mer ork i både kropp och knopp.
mer ork till att träna, plugga och ja, bara vara!
 
 
 

banana belly

mer om mig En kommentar
orkar inte hur dum och ofantligt korkad man kan vara ibland. jag har aldrig varit någon som utesluter livsmedel ur in kost, aldrig, inte ens när jag var som sjukast i min ätstörning, då var det ju bara kalorierna som skulle hållas nere och maten som inte skulle ätas. 
men på senare tid har jag haft lite problem med kolhydrater, många tror att min "rädsla" för banan och avokado tex var pga dem är rika på kolhydrater och fett. vilket inte är fallet, det var för att dem var kaloririka men fan så nyttiga! nyttigaste frukterna/grönsaken(?) som finns för tusan!
 
men vilket fall som, jag är alldeles bra på att råka äta för lite, specielt kolhydrater, men de senaste tre dagarna har jag verkligen kämpat som ett svin, ja det har blivit planering och stränga regler för mig nu dessa senaste dagarna just därför att jag funkar inte som jag ska utan ordentligt med kolhydrater i min kost!!! jag är helt ärligt tveksam på om någon gör det. visst förespråkar jag en fett-och proteinrik kost men alltså.
 
bara din hjärna behöver minst 100g kolhydrater om dagen för att ens orka funka! 
och jag som brukade hamna runt 70g kolhydrater i dagens slut. inte bra, inte konstigt att jag på senaste tiden känt att jag aldrig orkar någonting längre. tog det ena tillskottet efter det andra, blev totalt beroende utav Celsius och kaffe för att ens orka ta mig ut ur huset? (inte riktigt så illa var det, men nästan)
 
och nu har jag som sagt haft mig själv i ett järngrepp, planerat och haft mig till punkt och pricka (i matväg då) dessa tre dagar, bara för att jag ska få i mig dem där kolisarna, och ja, jag ligger fortfarande jäkligt lågt till, men jag får åtminståne i mig dem där 100g för lilla skallen!? 
och jag känner mig konstigt nog redan mer alert, pigg, har mer ork i både kropp och knopp.
mer ork till att träna, plugga och ja, bara vara!
 
 
 

Jag försökte svälta mig ifrån ansvar och uppväxt.
Och visst lyckades jag.
Tillfälligt.

Men aldrig i längden.
Allting blir bara värre nu.
Så mycket som jag har missat.

För vuxenliv & tunga ansvar stormar in i ditt liv, när du minst anar det, förberedd eller ej.

(mindre charmig bild från gymmet innan idag)

Life's a tricky little bitch!

stört Kommentera

Jag försökte svälta mig ifrån ansvar och uppväxt.
Och visst lyckades jag.
Tillfälligt.

Men aldrig i längden.
Allting blir bara värre nu.
Så mycket som jag har missat.

För vuxenliv & tunga ansvar stormar in i ditt liv, när du minst anar det, förberedd eller ej.

(mindre charmig bild från gymmet innan idag)