All Gas No Breaks

Go For Gold

Efter att ha använt min kropp som en jävla försökskanin vad kommer till kost och träning ända sen jag var 13.


Många gånger på de mest självdestruktiva sätt du kan tänka dig.


Ren och skär idioti majoriteten av gångerna, men det blir lätt så när man dras med diverse diagnoser som gör att man besitter en "allt eller inget"-mentalitet, bokstavligen född med envishet utan dess like, i grund och botten är en människa som alltid ska ta allting till det extrema… saknar konsekvens tänk, bromsar(rakt in i väggen bara, full speed för fan!) och dessutom har en sjukt nedvärderande syn på sig själv


You can’t really blame me! 


Men jag har i alla fall nu, vid 29 års ålder, efter 16 år med att experimentera så pass jävligt med min kropp att jag många gånger hållt på att förstöra den totalt, insett en sak i alla fall; jag mår som bäst när jag ligger på 3000 kcal DAGLIGEN! 


Äter jag mindre mår jag skit, tappar ork, lust, energi, kroppsmassa, känns bokstavligen som att jag dietar igen (vilket jag experimenterade med att göra KONSTANT I ÖVER 10 ÅR! Rekommenderas inte… Just saying). 


Och äter jag mer än det? 

Ja då händer samma med mig som det gör med alla andra som äter mer än vad dem gör av med. 



Om jag fattat detta innan? 

Ja. 

Jag har varit fullt medveten om att jag kommer i bättre form när jag ligger på 2500 kalorier, och fort som fan går det om jag lägger mig ännu lägre. 


Men jag har vägrat att acceptera det!


Jag spenderade över 10 år på 800-1500 kalorier/dag, lika mycket ätstörning där som det var en klassisk "formnoja". 

Problemet där var bara att jag ville ju bli stark? 

Gärna stor som fan också. 

Men det gick ju inte så länge jag låg så lågt som jag gjorde. 

Min vilja sa en sak. 

Men mina handlingar sa något helt annat. 


Idag. 

Efter att levt nere på fucking botten med depression och det vidrigaste jag någonsin varit med om = bulimi (som bidrog med en skam och ångest utan dess fucking like, jag ville verkligen bara dö, så jävla hårt tog det på mig mentalt att hamna i det träsket) så har jag i alla fall lärt mig min läxa. 


Var jag behöver ligga för att min kropp ska kunna och orka thrive’a. 


Min vardag är väldigt aktiv om man jämför med en typisk "medel-Svenssons" och det har den alltid varit, återigen, mycket på grund av min adhd, men också för att jag bara är sån, det är sällan du ser mig sitta still längre än 10 min för jag blir så satans lätt uttråkad och rastlös. 


Sitter jag still längre än 5 min börjar jag omedvetet skin-picking och slutar inte förrän jag rivit upp mig själv på minst tre ställen och måste gå och plåstra om mig (jobbar på att bli mer medveten om det och försöker verkligen sluta men det är svårt som fan). 

....

 

Detta är en läxa som jag känner en enorm lättnad över att äntligen ha lärt mig. 

Visst. 

Jag önskar verkligen att jag hade insett detta tidigare.

Då hade jag kanske inte behövt dras med alla ’biverkningar’ jag nu kommer behöva gå med livet ut på grund av flera år av för lågt intag, överträning, svält/ätstörningar, bulimi/framkallade kräkningar, missbruk i alldeles för många olika former (missbruken har ju något mindre att göra med min kost och träning, men är fortfarande en lika stor del av mig, och har lika stor skuld i att jag blivit som jag blivit och gjort vad jag gjort förut, så det får hänga med här ändå) .. med mera. 


Lista? 

*Mina leder är urkassa. 

Fick bland annat Artros redan vid 26 års ålder. 


*Mina tarmar har blivit överkänsliga mot typ allt!

Jag föddes laktosintolerant, men hade inga större problem med något annat livsmedel förutom det, när jag var barn fram tills jag var ungefär 14 år (då jag för första gången slutade äta helt). — idag? 

Jag hade kunnat skriva ihop en hel jävla bibel på alla livsmedel jag inte längre kan äta på grund av tarmar som spårat totalt. 

Och för att ens kunna gå på toaletten som en normal människa behöver jag alltså käka tabletter, IGEN, förmodligen livet ut. 


*Jag har fått ärrvävnad i strupen pga de brutala sätt jag framkallade kräkningarna på, som känns varje gång jag sväljer. 


*Mina kräkreflexer är nu mer värdelösa för jag kräkte så pass ofta och mycket i 3 års tid (i perioder upp till 4gg/dag) att dem helt plötsligt fick för sig att sluta fungera(???!!!!)


*Mina tänder är nätt och jämnt funktionsdugliga - till och från får jag leva på flytande föda i perioder för att jag inte kan tugga ordentligt utan extrem smärta. 


*Jag måste käka extra kalk varje dag för under mina "tonårsår" när mitt skelett egentligen skulle ha fått chansen att bygga upp sig - svälte jag ner mig totalt istället, och istället för att kunna bygga upp mitt skelett såg jag till att det blev raka motsatsen! 


 

Nu är jag 29 och min kropp har till stor del slutat bygga upp sig, det gäller oss alla, fram till ungefär 30, sen börjar det bara brytas ner istället. 


Styrketräning kan förebygga, och många gånger t.o.m. stärka kropp/skelett på många sätt, men SABBA INTE DEM VERKTYG DU FÅTT HANDED TO YOU REDAN FRÅN FÖDSELN! 


Dum jävla idé asså! 


Listan kan göras lång… 


Men den är tillräckligt lång redan nu tycker jag. 


Ett slarvigt inlägg. 

Men ett jävligt tänkvärt ett! 


Om du någonsin får för dig att börja hålla på att fippla med maten och träningen på egen hand - SE DÅ FÖRST TILL ATT DU VET VAD DU FUCKING GÖR!!! 


Du har, på riktigt, bara en jävla kropp! 


Sabbar du den. 


Är det du som måste gå med det livet ut! 



Och för en gångs skull säger jag det; 



"DET KAN ALLTID BLI VÄRRE" 



Så var fucking rädda om er!