(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Först var det jobb & den sedvanliga fredagsfrukosten! 
 
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Sen blev det InBody mätning, lite shopping på mmsports och liiiite socialiserande med den underbara personalen där! 
 
Den senaste tiden har jag ökat på matintaget,  på grund av anledningar jag reda tagit upp. 
InBody mätningen idag var lite ångest/stress laddad för mig. 
 
Hade ångest över tanken på vad de där minus två kilo innebar. 
Muskler? Fett? Vätska? 
Var helt ärligt livrädd att det var mina gains som tagit stryk denna gången med. 
 
Tanken var ju att jag skulle stannat på ~ 47kg.
Men utan att ens behöva göra något extra (medvetet-extra i alla fall) så droppade jag två kilo BOM
 
Och lika mycket BOM ångest kom det på köpet. 
 
 
(null)
 
Men jag kan vara kooooooo-Muuuuuu lugn! 
 
No gains lost! 
 
Däremot har fett procent droppat
Muskelmassan ökat (igen!!!!).
Och ah. 
 
Nä no need for anxiety! 
 
Dock tänker jag från och med nu försöka hålla lite mer koll på min mat, träning/aktivitet, you name it! 
 
För jag går aldrig mer under 45kg! 
Jag tänker inte upprepa samma misstag som jag gjorde sist. 
 
 
För 1,5-2 år sedan höll jag bokstavligt talat på att "deffa ihjäl" mig
 
Förstörde nästan min kropp för andra gången.
 
Första gången var det "bara" svälten, anorexi.
Dock inte så bara... 
29 kg till en 159cm lång kropp. 
Det är galet hur långt jag kunde pressa mig själv, och få min omgivning att (vilja) tro annat innan dem faktiskt såg till att jag blev tvångsinlagd. 
 
Dem bokstavligt talat kidnappade mig från bussen på väg hem från skolan? 
Ärligt? 
WHO FUGGIN’ DOES THAT!?? 
 
Jag fick inte ens packa mina egna underkläder innan... 
 
 
(null)
 
Lite sådär kan man nog säga om det, ja. 
 
Men det där är från och med nu mitt "jag har bestämt mig - face". 
Och så ska det förbli! 
Igår kände jag mig trött sliten och smått omotiverad till att träna. 
Men tanken på att gå dit och få träffa mina bästa drog mig i gymmets riktning lagom till lunch. 
Och där fick vi till ett pb i knäböj....
 
Idag... 
Samma känsla, fast omotiverad var jag inte
Bara allmänt trött och sliten i huvudet och möjligtvis lite i kroppen också. Men majoriteten av det slitna satt i huvudet. 
 
Och återigen; tanken på mina buds och marklyften (nu kommer kärleksförklaringen jag varnade er för... Eller?) drog mig som en magnet till gymmet. 
 
(null)
 
Där jag fick till ytterligare ett pb i mina ÄLSKADE MARK!!! 
 
115kg som kändes helt omöjliga förra veckan. Vem fastnar på något så mittemellan som 112,5kg liksom? 
Jag, tydligen..
 
Men idag blev det ännu ett steg närmare 120
Allright min teknik på dem sista kunde helt klart varit bättre, men godkända iaf, och tummen upp fick jag också! 
 
OBS, lyckas tydligen aldrig få med personbästa på varken video eller bild...
Blir alltid lika ofokuserad när jag ska maxa och jag vet att där är en kamera riktad mot mig.
Och då failar jag alltid!
Men så fort jag slänger telefon i väskan och drar igen blixtlåsen, ja då klarar jag det helt plötsligt!
Som sagt, allting sitter i huvudet... 
Majoriteten av det i alla fall.....
 
(null)
 
(null)
 
Så jag tyckte tydligen att jag förtjänade lite extra idag, som ett "YOU FUCKING RULE!" - någonting. 
 
Båda dessa var fan svinigt goda. Fattar inte vad jag dillade om förra året när jag rå dissade alla Barebells proteinbars? 
 
Okej Cookies & Cream och Bounty/Kokos saken är ju rent utsagt fortfarande vidriga
Men dessa två. 
 
Alltså... *insert dreggel emoji right hääär*
 
...
 
Och för er som fortfarande inte har prövat Lindahls protein choklad shake...
YOU FKN LOOSERS GO DO IT! 
 
Fattar ni inte vad ni går miste om? 
 
Aldrig druckit en så god som-att-dricka-riktig-smält/choklad-choklad proteinshake!! 
 
Klår Njie, barebells, ALLAS. 
Jag svär på alla marklyft(hehe) i hela vida världen. 
 
Samarbete eller ej. 
Detta är min ärliga jäkla åsikt! 
Detta året kändes det helt okej att fylla år. 
I år fick jag inte ett enda raseriutbrott när folk skrev-och kom fram till mig med ett grattis. 
 
Detta året är jag heller inte lika psykiskt dåligt som jag var förra året, vid den här tiden. 
 
Det var jobbigt med all uppmärksamhet. Så pass jobbigt psykiskt att jag var total deckad  när jag kom hem från jobb.
Jag hade inte ens orkat träna under dagen och kroppen orkade knappt ens röra sig ur soffan på hela kvällen, så att bege mig till gymmet klockan 18 på kvällen, det var inte ens att tänka på! 
 
(null)
 
(null)
 
 
 
Men vad gör det om hundra år? 
Träningen dagen innan gick sjukt bra, med nytt pb i böjen och dessutom fick jag nytt pb igen, igår i böj! 
 
Efter ett misslyckande, kom halvvägs upp, sen satt jag bra där ett tag, tills buddy kom och hjälpte mig upp med stången. 
 
På andra försöket lossnade det och jag kom upp utan minsta lilla skymt av hjälp inom fem meters avstånd. 
På tredje försöket, kom jag upp igen, och sen igen. 
 
Ibland undrar jag hur mycket starkare man faktiskt är... 
Att göra två pb på en vecka... 
"Det där måste jag ju ha kunnat hela tiden..?"
Hm. 
Stolt en gris är jag i alla fall! 
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Och födelsedagspresenter fick jag, tro det eller ej! 
Jag var inte alls beredd på det, både av kollegor, chefen, och min älskade mamma som kom på besök igår. 
 
Hade världens mysigaste dag! 
Träffar mamma kanske en gång i halvåret, och fan alltså, hon är verkligen min största jävla idol/stjärna/allt! 
 
Kanske låter som världens tönt nu. 
Men hon har verkligen gjort allt för mig, även om jag inte kunde se det då, när hon såg till så jag blev tvångsinlagd, tvångsmatad och satte mig hos åtskilliga psykologer och grejer. 
Jag hatade henne över allt annat då. 
För jag insåg inte hur sjuk jag var och att jag faktiskt behövde hjälp. 
Idag kan jag se tillbaka. 
Och hon räddade bokstavligttalat mitt liv... 
 
Därför. Är hon det bästa jag har i mitt liv. 
Punkt. 
Slut på kärleksförklaringar nu. 
 
(Kärleksförklaring till min mamma och knäböj, nästa inlägg får jag nog slänga upp ett om marklyft också, för dem kan vi ju inte glömma?)