[Some of you have expressed how much you enjoyed my insight regarding “balance” that I shared on @Bucciradio . So, let’s elaborate.] The term “Balance”…what does it mean to me?

O you know, just another one of those words with a completely subjective definition that’s thrown around the industry to help mask the realization that you’re actually out of control.

Wait, what? “Balance” and “moderation” are both terms commonly used by addicts(alcoholics especially) to make themselves feel in control of a situation they have absolutely no control over.

In regards to nutrition, “balance” seems to have many definitions.

It might mean eating clean all week and then having an all out binge until you’re physically ill and rolling around in pain, because #balance.


It might mean eating clean all day and then giving in to the temptation of chocolate, crying for half an hour and punishing yourself with an hour on the stair mill, but then making an Instagram post about how you practised #balance today.

You will even see people post about how they are practising balance because they are on holidays. What exactly does that mean? If practising balance is something you only do on holidays, or the odd Saturday night, that contradicts the idea of actually having balance… Essentially, you’re saying that all the other days of the year you’re unbalanced.

It’s not that I have a personal vendetta against the words balance and moderation, not at all. I dislike that those words are used in the wrong context and interpreted poorly. 1. They have a different definition to everybody. 2. They are often used as a coping mechanism to make yourself feel better about something you ‘shouldn’t’ be doing.

As far as I’m concerned, balance has nothing to do with food sources at all, and everything to do with your mindset towards eating food.

I think balance in nutrition is being able to eat what you crave and keep your body healthy without EVER experiencing negative emotions afterward. (I use the term “negative” loosely, as I think shame, guilt, etc, can play a role in self-growth if we harness that energy properly.) Continued below
⬇️




If you feel guilt, shame, self-hatred, or sadness because you ate ANY food(and I mean ANY damn food) you haven’t quite been able to reach “balance.” Balance is a state of mind, not a conscious choice to eat a bowl of broccoli to “balance” out a pizza and ice cream.

If the human race didn’t spend so much time practising extremism, balance wouldn’t be such an elusive quality. I mean shit, we make it sound like finding balance is a long mysterious journey through the deathly hollows, when in reality, we were born in balance.

You had balance at some point. You never stressed about food as a child. You ate when you were hungry(if you were as blessed as I was), you didn’t when you weren’t. Some of us straight up lived off chicken fingers and pizza pockets, mowing them down as fast as we could so we could go back outside and play. We didn’t get stressed and feel guilty about our meal. We ate, we lived.

Fitness takes that away from a lot of people, and the quest back to that way of living is a lot more simple than the media wants you to believe.

Food should never run your life. You’ve got bills, family, a career, etc. The last thing you need to do is stay up late doing cardio because you think that slice of cake you ate at your son’s 5th birthday might ruin your physique.

#brainsforbrawn

#BalanceBullshit (Lång text men värd varenda minut)

reflektioner Kommentera



[Some of you have expressed how much you enjoyed my insight regarding “balance” that I shared on @Bucciradio . So, let’s elaborate.] The term “Balance”…what does it mean to me?

O you know, just another one of those words with a completely subjective definition that’s thrown around the industry to help mask the realization that you’re actually out of control.

Wait, what? “Balance” and “moderation” are both terms commonly used by addicts(alcoholics especially) to make themselves feel in control of a situation they have absolutely no control over.

In regards to nutrition, “balance” seems to have many definitions.

It might mean eating clean all week and then having an all out binge until you’re physically ill and rolling around in pain, because #balance.


It might mean eating clean all day and then giving in to the temptation of chocolate, crying for half an hour and punishing yourself with an hour on the stair mill, but then making an Instagram post about how you practised #balance today.

You will even see people post about how they are practising balance because they are on holidays. What exactly does that mean? If practising balance is something you only do on holidays, or the odd Saturday night, that contradicts the idea of actually having balance… Essentially, you’re saying that all the other days of the year you’re unbalanced.

It’s not that I have a personal vendetta against the words balance and moderation, not at all. I dislike that those words are used in the wrong context and interpreted poorly. 1. They have a different definition to everybody. 2. They are often used as a coping mechanism to make yourself feel better about something you ‘shouldn’t’ be doing.

As far as I’m concerned, balance has nothing to do with food sources at all, and everything to do with your mindset towards eating food.

I think balance in nutrition is being able to eat what you crave and keep your body healthy without EVER experiencing negative emotions afterward. (I use the term “negative” loosely, as I think shame, guilt, etc, can play a role in self-growth if we harness that energy properly.) Continued below
⬇️




If you feel guilt, shame, self-hatred, or sadness because you ate ANY food(and I mean ANY damn food) you haven’t quite been able to reach “balance.” Balance is a state of mind, not a conscious choice to eat a bowl of broccoli to “balance” out a pizza and ice cream.

If the human race didn’t spend so much time practising extremism, balance wouldn’t be such an elusive quality. I mean shit, we make it sound like finding balance is a long mysterious journey through the deathly hollows, when in reality, we were born in balance.

You had balance at some point. You never stressed about food as a child. You ate when you were hungry(if you were as blessed as I was), you didn’t when you weren’t. Some of us straight up lived off chicken fingers and pizza pockets, mowing them down as fast as we could so we could go back outside and play. We didn’t get stressed and feel guilty about our meal. We ate, we lived.

Fitness takes that away from a lot of people, and the quest back to that way of living is a lot more simple than the media wants you to believe.

Food should never run your life. You’ve got bills, family, a career, etc. The last thing you need to do is stay up late doing cardio because you think that slice of cake you ate at your son’s 5th birthday might ruin your physique.

#brainsforbrawn

Mådde så bra igår! 

 

Haft två dagar bakom mig som varit fruktansvärda! Mått sämre än vad jag "vanligtvis gör" inte bara psykiskt utan även fysiskt! 

 

Kroppen har strejkat totalt! 🙁

Men igår mådde jag så jävla bra! 

Fått sova ut 2 nätter i rad. Lite svårt då jag har så svårt att varva ner på kvällen men fick fingrarna i några böcker som verkligen intresserar mig

 

(Surprise surprise: kost-och hälsa för både kropp & knopp, på engelska, vilket gör att även om jag är bra engelska måste anstränga mig lite mer än när jag läser på svenska, och det är sånna med "fria" kapitel så jag väljer själv ut vad jag vill läsa först och vad som intresserar mig mest, typ det där med tarmen, magen och alla bakterier, som den artikeln jag fick av dig? Fast väldigt mycket mer avancerad. SJUKT BRA!) 

 

Och har jag dem så har jag lättare varva ner. För jag "måste inte sträckläsa allt" för att förstå. Utan kan slå upp och läsa det jag vill veta för stunden. Sen är allting intressant men vissa ämnen är mer intressanta än andra. 

 

Insåg igår att det jag sysslar med (läser, skriver osv) är typ biologi, haha! 

BIOLOGI! 

Det var typ det enda ämnet jag fick ordentligt godkänt i när jag gick i högstadiet! 

Till och med min lärare (som annars inte var min bästa vän precis) berömde mig då. 

Minns det så väl för blev så glad när jag insåg att jag var faktiskt bra på något! 

Även om det var sjukt klurigt och ibland smått omöjligt att förstå haha. 

 

 

Och det kanske inte är 'brabra' att jag läser för mkt sånt (blir lätt triggad till att vända och vrida på minsta lilla vinkel och vända det till att jag behöver äta bättre/mindre, röra på mig mer, förlora MER i fett procent osv). MEN. Det är bra böcker. Och dem är liksom inriktade på mer "fakta" än dem jag annars brukar läsa som till stor del handlar om att du OCKSÅ ska bränna fett & gå ned i vikt inte BARA bli hälsosam och må bra. 

 

 

 

 

 

Det har stört mig ett bra tag... 

 

Att nästan alla hälsoböcker idag på ett eller annat sätt består till 1/4 av "bränn fett, gå ner i vikt-och/eller midjemått". 

 

 

 

Liksom vad med ren fakta? 

 

Alla BEHÖVER eller VILL kanske INTE läsa allt det där om viktnedgång och blablabla. 

Visst. 

Idag är alldeles för många överviktiga. Men vad med dem som är ohälsosamt underviktiga då? 

Dem som kanske redan har för mycket stirr i skallen om viktnedgång, fett och kalorier (nej du behöver inte ha en ätstörning för det)?

 

Idag är allt om fett/vikt och hälsa alldeles för ihopklumpat. 

Grejen är ju den att det är två HELT skilda saker! 

Viktnedgång är INTE alltid detsamma som hälsa! 

Hälsa är det som sitter både fysiskt och psykiskt. 

Vikt och fettprocent är ju något helt annat! 

Det är inte friskt att företag och även personliga tränare/kostrådgivare får sina klienter och kunder att tro att det hör ihop när det inte gör det! 

 

Är du nu väldigt överviktig och lever ohälsosamt, först DÅ är det relevant att ta och titta på både delarna. 

Men inte ens då ska man ta och plusa ihop dem. För det blir bara fel! 

 
    • Viktnedgång, låg vikt, smal och smärt, låg fett procent, mycket-eller bara synliga muskler, bra kost = hälsa. 
    • Övervikt-eller bara "lite för mycket" hull, den s.k skitmaten, etc = inte hälsosamt. 

Klart att det ovan stämmer! 

 

 

Men precis som att du kan ha en badass kropp som är så snygg att alla vill ha den/dig men sen må  S K I T  inombords. 

 

Kan du också vara överviktig men ändå mår bra psykiskt (även om övervikt fortfarande inte är bra för din fysiska prestation, leder, hjärta, tarmar och mm.).

 

Det ovan låter förmodligen helt fel i mångas öron. 

 

Ser man någon som är överviktig är det ofta tankar som "usch, hen kan ju inte må bra". Och nej, kanske inte helt 100% fysiskt, MEN vad med den personen på gymmet eller ute i löparspåret du ser varje dag med den perfekta (enligt dig eller andra) kroppen?
Hur vet du att hen mår 100% bra inombords? 

 

 

Jag har/är ju själv i den sitsen. 

Där jag fått/får komplimanger utav bara fan för min 'fysik' och prestation. Inte fan mår jag bra psykiskt för det? 

 

 

Det där med hälsa, över-och undervikt, kropp och knopp... 

 

Man ska tänka sig för minst en, gärna tio gånger innan man öppnar sin trut för mycket.

Det är faktiskt ganska svårt att säga exakt vad som är hälsa för ALLA! 

 

 

 

För ingenting är likadant för en som det är för en annan!  

Ett sms som blev en uppsats...

läsvärda inlägg Kommentera

Mådde så bra igår! 

 

Haft två dagar bakom mig som varit fruktansvärda! Mått sämre än vad jag "vanligtvis gör" inte bara psykiskt utan även fysiskt! 

 

Kroppen har strejkat totalt! 🙁

Men igår mådde jag så jävla bra! 

Fått sova ut 2 nätter i rad. Lite svårt då jag har så svårt att varva ner på kvällen men fick fingrarna i några böcker som verkligen intresserar mig

 

(Surprise surprise: kost-och hälsa för både kropp & knopp, på engelska, vilket gör att även om jag är bra engelska måste anstränga mig lite mer än när jag läser på svenska, och det är sånna med "fria" kapitel så jag väljer själv ut vad jag vill läsa först och vad som intresserar mig mest, typ det där med tarmen, magen och alla bakterier, som den artikeln jag fick av dig? Fast väldigt mycket mer avancerad. SJUKT BRA!) 

 

Och har jag dem så har jag lättare varva ner. För jag "måste inte sträckläsa allt" för att förstå. Utan kan slå upp och läsa det jag vill veta för stunden. Sen är allting intressant men vissa ämnen är mer intressanta än andra. 

 

Insåg igår att det jag sysslar med (läser, skriver osv) är typ biologi, haha! 

BIOLOGI! 

Det var typ det enda ämnet jag fick ordentligt godkänt i när jag gick i högstadiet! 

Till och med min lärare (som annars inte var min bästa vän precis) berömde mig då. 

Minns det så väl för blev så glad när jag insåg att jag var faktiskt bra på något! 

Även om det var sjukt klurigt och ibland smått omöjligt att förstå haha. 

 

 

Och det kanske inte är 'brabra' att jag läser för mkt sånt (blir lätt triggad till att vända och vrida på minsta lilla vinkel och vända det till att jag behöver äta bättre/mindre, röra på mig mer, förlora MER i fett procent osv). MEN. Det är bra böcker. Och dem är liksom inriktade på mer "fakta" än dem jag annars brukar läsa som till stor del handlar om att du OCKSÅ ska bränna fett & gå ned i vikt inte BARA bli hälsosam och må bra. 

 

 

 

 

 

Det har stört mig ett bra tag... 

 

Att nästan alla hälsoböcker idag på ett eller annat sätt består till 1/4 av "bränn fett, gå ner i vikt-och/eller midjemått". 

 

 

 

Liksom vad med ren fakta? 

 

Alla BEHÖVER eller VILL kanske INTE läsa allt det där om viktnedgång och blablabla. 

Visst. 

Idag är alldeles för många överviktiga. Men vad med dem som är ohälsosamt underviktiga då? 

Dem som kanske redan har för mycket stirr i skallen om viktnedgång, fett och kalorier (nej du behöver inte ha en ätstörning för det)?

 

Idag är allt om fett/vikt och hälsa alldeles för ihopklumpat. 

Grejen är ju den att det är två HELT skilda saker! 

Viktnedgång är INTE alltid detsamma som hälsa! 

Hälsa är det som sitter både fysiskt och psykiskt. 

Vikt och fettprocent är ju något helt annat! 

Det är inte friskt att företag och även personliga tränare/kostrådgivare får sina klienter och kunder att tro att det hör ihop när det inte gör det! 

 

Är du nu väldigt överviktig och lever ohälsosamt, först DÅ är det relevant att ta och titta på både delarna. 

Men inte ens då ska man ta och plusa ihop dem. För det blir bara fel! 

 
    • Viktnedgång, låg vikt, smal och smärt, låg fett procent, mycket-eller bara synliga muskler, bra kost = hälsa. 
    • Övervikt-eller bara "lite för mycket" hull, den s.k skitmaten, etc = inte hälsosamt. 

Klart att det ovan stämmer! 

 

 

Men precis som att du kan ha en badass kropp som är så snygg att alla vill ha den/dig men sen må  S K I T  inombords. 

 

Kan du också vara överviktig men ändå mår bra psykiskt (även om övervikt fortfarande inte är bra för din fysiska prestation, leder, hjärta, tarmar och mm.).

 

Det ovan låter förmodligen helt fel i mångas öron. 

 

Ser man någon som är överviktig är det ofta tankar som "usch, hen kan ju inte må bra". Och nej, kanske inte helt 100% fysiskt, MEN vad med den personen på gymmet eller ute i löparspåret du ser varje dag med den perfekta (enligt dig eller andra) kroppen?
Hur vet du att hen mår 100% bra inombords? 

 

 

Jag har/är ju själv i den sitsen. 

Där jag fått/får komplimanger utav bara fan för min 'fysik' och prestation. Inte fan mår jag bra psykiskt för det? 

 

 

Det där med hälsa, över-och undervikt, kropp och knopp... 

 

Man ska tänka sig för minst en, gärna tio gånger innan man öppnar sin trut för mycket.

Det är faktiskt ganska svårt att säga exakt vad som är hälsa för ALLA! 

 

 

 

För ingenting är likadant för en som det är för en annan!  

Hem. 

Lilla lantlollebyn som jag växt upp i. 
Som jag så många gånger har hatat.
Men minst lika många gånger älskat. 
Alla minnen och  a l l t. 
Det gör lika ont som det känns underbart att få komma hem igen. 

Idag var i alla fall en sådan dag. 
Behövde rensa huvudet och bara vara. 
Särskilt med sånna som man tycker extra mycket om. 
Så jag tog mig ut till mamma. 
Hem. 

Mys med min saknade vovve och katt som mår bäst ute på landet, inte i en liten etta i stan. God middag, vegetarisk lasagne med massa ost, kan inte bli bättre? 
En jädrans massa välbehövligt prat och skratt. 
En välbehövlig dag. 
En väldigt väldigt bra dag! 

Ville inte ens åka hem, till "lägenheten-hem".
För hem kommer alltid vara där. 
Ute på landet med mamma, alla djuren och alla dem man känt sedan barnsben. 

Saknar det alldeles för ofta det där. 
Tryggheten. 

Hemma är inte hemma men hem är hemma!

reflektioner Kommentera

Hem. 

Lilla lantlollebyn som jag växt upp i. 
Som jag så många gånger har hatat.
Men minst lika många gånger älskat. 
Alla minnen och  a l l t. 
Det gör lika ont som det känns underbart att få komma hem igen. 

Idag var i alla fall en sådan dag. 
Behövde rensa huvudet och bara vara. 
Särskilt med sånna som man tycker extra mycket om. 
Så jag tog mig ut till mamma. 
Hem. 

Mys med min saknade vovve och katt som mår bäst ute på landet, inte i en liten etta i stan. God middag, vegetarisk lasagne med massa ost, kan inte bli bättre? 
En jädrans massa välbehövligt prat och skratt. 
En välbehövlig dag. 
En väldigt väldigt bra dag! 

Ville inte ens åka hem, till "lägenheten-hem".
För hem kommer alltid vara där. 
Ute på landet med mamma, alla djuren och alla dem man känt sedan barnsben. 

Saknar det alldeles för ofta det där. 
Tryggheten.