Lite sådant, tips eller vad man nu kan kalla det. Mår botten just nu, inga mediciner fungerar längre som dem ska. Kroppen protesterar och jag orkar ingenting.
Ändå går jag upp varje morgon, ler mig igenom hela för-och eftermiddagen, i skolan, på gymmet, tills mörkret kommer krypandes. Det är då monstret vaknar, spökena spökar och bödeln hugger med sin slöaste yxa i halsen på mig. Missbildade katter klöser sönder mitt bröst och i magen har plötsligt en fruktansvärd eldsvåda brutit ut.
Mina kinder blir till nya, namnlösa floder på kartan och min smärta är ett olösligt mysterium.
Bara låt det ta slut någongång!
Jag vet att håller jag ut tillräckligt länge så går det över, medicinering eller ej, det går alltid över, men varför måste det ta sådan tid?
Jag finner igen ork till att vänta, må dåligt, vänta, panik attack, vänta, smärtan suger livet ur mig.
“There are 7 billion people on this planet who I have not met,
and 195 countries I have not visited.
Yet I am stuck in this insignificant town,
Being pressured into making decisions about my future,
When I barely even know who I am.”
Kommentera