Jag insåg ganska nyligen, att EN AV anledningarna till att jag aldrig vill ha barn är för att jag är en hemsk människa! 🙃
Nä men jag tycker jag är hemsk av den anledningen att jag är avundsjuk(!) på väldigt många barn, framförallt dem som får lov att växa upp med en pappa som faktiskt ÄR EN PAPPA åt sina barn .
Och alla barn som får lov att växa upp med en-eller två stabila föräldrar, en normal jävla Svensson uppväxt kan man nog t.o.m. kalla det!
Trotts 29 år gammal och ska föreställa vuxen, men har man gått hela sitt liv och stängt ner/tryckt undan sina känslor - sånt kommer ikapp förr eller senare oavsett vad man tar sig till…
Jag har insett att det där extrema hatet jag gått runt med hela mitt liv egentligen är sorg.
Jag sörjer den pappan jag aldrig fick lov att ha.
Som ingen av mina syskon fick lov att ha.
Särskilt på senare år när jag sett allt fler vänner gå och bli pappor, även mina egna bröder.
Sett vilka fantastiska jävla pappor dem är?
Hur dem BRYR SIG OM och ÄLSKAR sina barn?
Hur dem matat, tröstat, BYTAT BLÖJOR(’kan en pappa göra sånt?’ när en 4 åring frågar sin mamma det borde man ju börja undra om allt står rätt till där hemma 🥲) nattat-, skällt på dem lite då och då, men ändå, över lag gör dem allting med kärlek och det hade aldrig fallit dem in att så mycket som ge sina barn en käftsmäll??????
Då kan jag liksom inte ignorera stinget i bröstet, var fan blev det så jävla satans fel i huvudet på min biologiska pappa?
Varför skulle tvunget jag, mina syskon (och min mamma) behöva gå igenom det vi fick slängt på oss utan att ens förtjäna det?
Vi var barn?
Vi hade inte ens hunnit göra något för att förtjäna helvetet vi fick serverat på ett fucking silverfat?
Jag är väl medveten om att där alltid är dem som har det värre!
Men jag har också lärt mig att "DU HAR ALL RÄTT I VÄRLDEN ATT MÅ DÅLIGT/SÖRJA ÖVER NÅGOT DU BLIVIT UTSATT FÖR OAVSETT OM DÄR ÄR FOLK SOM HAR DET VÄRRE ÄN DIG ELLER INTE" .
Du kan inte leva ditt liv med den inställningen att "där är alltid någon annan som har det värre - så jag har ingen rätt att må dåligt eller sörja".
Den inställningen kommer med största sannolikhet bara göra allting ännu värre för dig.
Och du kommer bara må ännu sämre med tiden.
Om något händer dig och det skadar dig på något vis, psykiskt eller fysiskt, har du all rätt i världen att må som du gör.
Alltid.
Man måste få lov att må dåligt, tillåta sig det, för att snabbare kunna läka ihop sen!
Jag gjorde aldrig det.
JAG ÄR INGEN JÄVLA MES!
Jag känner ingenting istället!
Så löser sig allt!
Höll ju sådär ish 15 år, tills det sprack.
Så det tog mig… tills nu att ens påbörja en läkning från det jag gått igenom.
Både som barn på hemmaplan och sen det som jag drog på mig själv när jag blev äldre (mycket pga det jag gick igenom som liten - det genererade i att jag blev sjukt osäker på mig själv, och alla runtomkring mig, bekräftelsebehov utan dess like, ätstörningar, självskadebeteende, missbruk… jaddajadda) .
...
Så om någon någonsin säger åt dig att "man up", "sluta vara en jävla mes" (särskilt det jävla uttrycket alltså, hade kunnat slå hål i huvudet på varenda människa som använder det, inklusive mig själv ibland) på grund av ditt mående;
Ge dem fucking fingret och gå!
Dem kan dra åt helvete!
Dina känslor är dina att känna, och du känner vad du gör.
Ingen har någonsin rätt att förminska varken dig eller dina känslor.
Aldrig någonsin!
Du vet bättre.
Du kan bättre.
VAR DEN BÄTTRE PERSONEN i världen,
när andra väljer att vara sämre!
•
Och uppskatta och var rädd om din familj.
Du har bara en.
Misshandlar du dem, detta gäller både psykiskt och fysiskt, du kommer förlora dem.
Förr eller senare lämnar människor dig om du bara är ett arsle.
Själv har jag dock inte några som helst planer på att ändra min stenfasta åsikt om att aldrig-skaffa-barn!
Men jag har planer på att sluta gå runt och bli djupt sorgsen och avundsjuk så fort jag ser en pappa leka med sitt barn på någon lekplats eller krama om sitt barn för att han själv vill.
Inte för att hans barn kommer krypandes fram till han på alla fyra, gråtandes, och tigger om bekräftelsen den aldrig kommer få!
Kommentera