Mode’t idag är seriöst BARA att följa schemat och göra BARA det som står sen GTFO för jag känner … ingenting över det här.
Tecken på att en depression är på ingång, igår = morgonångest som tyglades men tog över senare ändå, & slutligen slog över till den gamla goda … depressionen.
Satt seriöst (gömd) hemma hos **** och grät… JAG GRÄT!??!?!? (kan för i helvete räkna på en hand hur många gånger jag gråtit sen jag fyllde arton!!!???)
Det blev för mycket bara.
Att jag orkar kliva upp ur sängen om dagarna nu är enbart tack vare Elvanse, den typ… "minimerar den värsta effekten av depressionerna" - jag får ingen direkt depressionskänsla alltid, eller lika långa episoder längre = på elvanse blir det mer bara ett stort tomt svart hål i hela mig. Känner dock att jag är låg och ledsen > fast jag har energi så jag kan tänka, gå, springa, träna, prata, energi till allt typ?
Depression och ADHD i ett jävla nötskal…
Fast måendet…
Det konstant låga.
Tomheten.
Känslan av att "ingenting spelar längre någon roll" och "jag bryr mig inte längre om någonting eller någon"…
Jag hatar att känna så.
För jag vet att jag vanligtvis är en människa med otroligt mkt medkänsla, KÄNSLOR ÖHT, och ja. LIV! LUST! GLÄDJE! DRIV! ENVISHET! MOTIVATION!
Jag vet det.
Så jag hatar bara när jag riktigt kan känna hur jag förlorar greppet om den där Mia och känner hur hon bara svävar längre och längre bort ….
När kommer du tillbaka?
Dröj inte för länge.
Jag tycker inte om deprimerade-Mia-utan känslor och noll vilja till någonting.
