Min hjärna är som att lägga ett jävla pussel på minst en miljon bitar
Bara det att alla pusselbitarna är slumpmässigt plockade ur olika lådor
Att försöka få ihop någon av dem är helt omöjligt
Du har bara en viss tid på dig att få ihop hela pusslet
Men ingenting passar
Och klockan är satt
Tiden tickar och du ser hur tiden sakta rinner ut
Du sitter helt ensam utan vetskapen om att det är förlorat redan från första början
Du försöker om och om igen
På alla sätt och vis
Blir mer och mer frustrerad
Stressad
Ångesten ökar
Slår över till panik
Hjärnan jobbar på högvarv och hjärtat bankar så hårt att det känns som att det ska knäcka revbenen på dig
Galen
När du redan från början bara kunde rest dig upp och sagt
"Jag tänker inte spela det här spelet
För ni har satt mig att misslyckas redan från början
Ge mig alla pusselbitar som är från samma låda så att jag kan få en ärlig chans istället"
Men du vet ingenting
Och klockan fortsätter ticka
Och du kämpar förtvivlat
Och dem utanför rummet sitter och hånskrattar åt dig
För dem vet att du inte har en enda jävla chans
Att någonsin få ihop ditt livspussel
