Igårkväll hällde jag upp en skål med naturgodis. Vanligt jävla socker godis, ah dem där härliga vit choklad/yoghurt och choklad dränkta mandlarna, bananskivor, tranbär, och någon ny majsboll med grön/gul-och rosa yoghurt täcke.
Tänkte att sånthär vanligt godis har jag inte ätit på sjukt länge, så varför inte liksom?
Jag som brukar tycka det är skit gott!
Jo. En stor näve gick ner, sen höll jag seriöst på att spy.
Det var så sött.
Jag tvingade i mig några bitar till (för envis tjej, jag SKA tycka om det), men jag kunde inte.
Det var äckligt?
Gick sedan och tog ett vanligt snickers ur kylen för DET brukade också vara gott.
Men nähä. Halva Snickers:et åkte i soporna det med.
SÅNT JÄVLA SLÖSERI (med pengar då, godiset skiter jag i)!
Se där se där...
vad smaklökarna kan normaliseras efter några månader utan vanligt socker.
Jag som ändå käkat sockerfria bakverk dagligen i minst lika lång tid som jag varit sockerfri?
Sötman (och kroppens sätt att reagera) är ändå annorlunda.
Jag insåg också att jag knappt sötar mina saker.
Kör ungefär hälften, om inte mindre, av den (sockerfria-) sötningen jag brukade använda förut (när jag också åt vanligt godis oftare).
Inte ens torkad frukt är särskilt gott längre, en liten näve, sen är det äckligt.
•
Tycker bara det är jävligt lustigt.
Med tanke på vilken jääääkla sockergris jag varit.
Nä. Mina chili/ostbågar, och saltade rostade chili/nötter får fortsätta agera godis för mig.
Det är heller inte särskilt ’nyttigt’, så ta mig inte som någon ”nu hatar jag allt onyttigt socker/grejs”/clean eater preacher!
Man ska äta gott och även det som inte alltid klassas som ”funktionell mat” då och då, OM man vill!
Men jag fortsätter då hålla en paus från det där...
Kan redan nu börja skänka bort allt överblivet naturgodis & 2 paket Marabou Choco Momen kexchoklad/kakor...
Någon frivillig?
Kommentera