Då är det alltså bara nio skoldagar kvar tills det äntligen är lov igen, inklusive fem jobbdagar, så egentligen är det fjorton dagar kvar till lov för min del men jag tycker det låter bättre när man säger nio dagar kvar för det låter mycket mindre så vi kör på det!
Och vad händer på lovet då, undrar alla som vanligt, och jag står en stund och vickar lite på tårna, kliar mig i pannan och försöker få hjärncellerna i arbete igen efter den senaste tidens grumligheter. Jo men just det. Jag ska till Ystad, bo i lägenheten, nästan en hel vecka denna gången. Fan vad bra det ska bli, har jag bestämt.
Det var ju ett jävla tjat om det där jävla Ystad, tänker ni nu, men nu är det faktiskt som så att det blev inget Ystad sist, som jag hade skrivit och sett fram emot. Men det blev inte kaos i lilla planeringshjärnan ändå konstigt nog. Utan jag tog emot beskedet med ro och tänkte, för en gångsskull, one day at a time!

Men denna gången får det inte bli konstligheter runt detta, för jag behöver verkligen komma bort från skitskitskit Eslöv/Löberöd/osv. Behöver min ensamtid på riktigt nu, eller nej, behöver inte; crave:ar är ett bättre ord! 
Jag behöver verkligen min ensamtid, för då slipper jag behöva dra upp smilbanden ända upp till ögonen, prata snällt och leka glad från morgon till kväll. När jag är ensam har jag bara mig själv, och då finns det inte längre några krav och måste:n om trevligheter och "måste-alltid-vara-på-tipp-topp-humör". 
Jag är bara mänsklig, jag kan inte alltid vara på topp. Men min behandlare och familj har fått för sig att så fort jag är minsta lilla nere så är jag tillbaka i skiten igen. Vilket inte stämmer!

Men jag är väll lite annorlunda, det kan jag erkänna, jag har fått höra att jag kom hit i ett rymdskepp som liten, och att mamma och pappa hittade mig ute på någon åker. Fast jag har inte allt för svårt för att tro på det där faktiskt. 
 
 
Har btw fått ett riktigt peppryck nu, idag. Tänker inte gå runt och ha ont överallt, inte kunna sitta eller ligga för benen skär och skaver in i huden, vara fylld utav blåmärke och må skit dagarna i ända! 
Till sommaren ska jag ha nått min målvikt!
Så för att slippa stressen och pressen sen, så kan jag ju lika bra börja nu? 
Att bli frisk är verkligen ett jobb på heltid, det är fan det skitigaste jobbigaste jobbet som finns, så jobbigt att jag velat dö på många gånger och även försökt ta mitt liv.
Men jag har gjort det förut och jag vet att jag kan göra det igen!
(Låt mig bara gode gud ha styrkan att göra mig helt fri denna gången, jag orkar inte vara "halvfrisk" och egentligen må skit i mig själv medan kroppen ser ok ut, det är fan inte okej det heller! Då är jag hellre skinn och ben som nu och mår skit samtidigt..)

3 kommentarer

Cissi Par

28 Jan 2013 17:41

Åh du.. det låter bra att du är peppad i alla fall. Kämpa på och hoppas att lovet blir som du önskar och behöver. Tänker på dig du fina. Kram <3

Svar: det är folk som du som gör så jag fortsätter kämpa!tack för att du finns och ständigt lämnar små pepp-spår efter dig, det är verkligen otroligt stort för mig!
ta hand om dig!
Mia Olsen

Felicia

29 Jan 2013 00:50

Åh men Ystad är ju en supermysig stad. Var där mycket som liten jag :) då ska du bara ta hand om dig och njuta, märker ju att du verkligen trivs där, och du förtjänar att få vara där.
Härlig pepp Mia! Imorgon ska jag skriva till dig jag LOVAR! Har skrivit det på min "att göra" lista. Haha freak, or what?
Puss och kram

Svar: åh vad glad denna kommentaren gjorde mig, kram på dig fina!
Mia Olsen

Linnéa

29 Jan 2013 20:32

Jag är säker på att du kommer fixa det! Du är stark!
Kram.

Kommentera

Publiceras ej