Hej Lollo,
När det gäller sådant som en ätstörning gäller det att ta det på absolut största allvar! När jag började rasa i vikt kommenterade både mina vänner, lärare mm. det ganska mycket, men det triggade mig bara att gå ner ännu mer. Och när mina närmaste vänner började prata med mig om det, ja alltså dem försökte många gånger. Men jag (och detta gäller i princip ALLA som besitter någon form utav ätstörning) var ju så jäkla inriktad på att “jag skulle bara gå ner lite till, det är inget farligt”. Med andra ord lyssnar oftast inte en ätstörd ens på sina närmaste under den tiden. Visst kan hen kanske höra men hen lyssnar inte.
Jag tycker självklart att du ska ta upp det med henne, så fort som det bara går. Se vad hon har att säga om det, och blir det ingen förändring, då har du inte mycket till val. Gå till hennes föräldrar, för en ätstörning är ingen lek, det handlar seriöst om liv och död.
Du vill henne bara hennes eget bästa och även om hon inte kan se det just nu, och förmodligen kommer bli arg (eller liknande) på dig en period, så ju tidigare ni stoppar hennes nya “svält-och övertränings- negativa spiral” ju snabbare och större chans kan det finnas för henne att få sitt liv tillbaka igen!
Var aldrig rädd för att ställa er upp mot en ätstörd, DEM VET TYVÄRR INTE SITT BÄSTA för fem öre när det gäller maten, vikten och hälsan överhuvudtaget när dem är i svält.
Dem är otroligt, grymt duktiga på att manipulera och luras för att få folk att “vara på deras sida”, få er att tro att dem försöker äta/gå upp i vikt/träna normalt, men sanningen är den att dem bara ljuger.
En ätstörd ljuger så fort hen får chansen till det, problemet är bara att det leder bara denna person till sin egen död om den inte får hjälp.
Och tusen tack för dina fina ord, det gör mig glad. Hoppas verkligen att detta löser sig med din vän. Önskar både dig och hon ett stort lycka till!
