Jag vägde mig idag. FÖRSTA GÅNGEN PÅ SÄKERT 1,5 ÅR ASSÅ JAG SKOJAR INTE - jag lade av med allt som hade med våg och vikt att göra när jag började käka efter min hunger för ja… Jag ville ju lyfta tyngre och bli vrålgrisasmegasuperduper stark och stor ya know the drill, utan att ha någon jävla röst i huvudet som ständigt höll mig på min absolut lägsta vikt och fettprocent året runt.
Och OM jag har ökat i ALLT!
Bänk, böj, marken(!!) och så klart rodd, pressar, och allt annat då.
Men mina största mål är ju baslyften så jag har ju räknat på dem mest liksom.
Rätt självklart kan man ju tycka!
Men till poängen.
JAG VÄGDE MIG IDAG!
Med lätta kläder på osv men ändå.
•
Vikten är exakt densamma den var sist jag vägde mig; för cirka 1 år sen.
Sen bara sa: FUCK IT! - till allt och gav bort min egen våg och IGNORERADE alla jag ständigt kom/mer i kontakt med (dagligen) på jobbet och gymmen.
•
Jag har blivit otroligt mycket starkare på gymmet. Och det fortsätter öka, periodvis, allt sånt går ju upp & ner beroende på kroppen (-och en själv): hormoner, stressnivå, sömn, och allt det där som kan sammanfattas som ÅTERHÄMTNING, spelar ju enormt stor roll i hur tungt och mycket man pallar lyfta-och träna. *tyvärr måste jag väll få flika in här haha… I really wish I didn’t :’)
•
Jag har ätit relativt fritt - mat, jag har inte rört en godis eller glass; sånt som kan klassificeras som "skräpmat" eller utrymmes-mat (mindre näring/tomma kalorier).
Jag har ätit det jag velat ha hela tiden, MIN MAT, fast i räääätt mycket större mängder, (abnorma mängder havregryn, ris, kyckling, soja-baserade produkter/vegetariskt, KVARG, yoghurt, ja, till och med fucking enorma mängder VIT NÄRINGSFATTIG MEN JÄVLIGT NAJS SNABBA CARBS-pasta och SÅS SÅS SÅS SÅS!!!!
Poängen igen då.
Jag springer så lätt iväg.
Jag känner mig allt som oftast smällfet och tänker att vikten har rusat iväg nu när jag "inte haft någon direkt koll" (bara räknat på allt jag äter, så jag VET vad jag snackar om när jag säger att jag äter MYCKET, det ligger seriöst i 3000-3500 kaloriers spannet (-ibland; oftast i samband med dem dagarna då jag tränat ben eller mark/rygg hamnar jag lätt på 4000 PÅ GRUND AV ATT JAG ÄTER EFTER MIN HUNGER! Så det är liksom inte jag som bara pressar mat ner i käften "because gaaaaaiiins"-jävla trams, nej jag är bara fucking vrålhungrig okej?) och där har jag legat oavsett hur jag försökt ändra och vrida på kosten, för jag kan inte förneka att jag försökt/tänkt/planerat, flera gånger om att "nä nu får det fan räcka! Sluta äta så jävla mycket! Jag är fet, äcklig, äcklas av mig själv osvosv!"…
•
Men det har aldrig blivit av!
För ärligt talat är jag så jävla trött på alltihop.
Diet.
Deff.
Fett-och Viktminskning.
Snacket som ständigt går.
Snacket som ständigt syns.
Snacket som verkar SKA-eller i alla fall BORDE vara alla människors största mål i livet om du råkar besitta det minsta lilla NYPA av "extra" kroppsfett!
Efter att ha spenderat HELA mitt jävla liv i det ruttna jävla träsket (evighets helvetes ekorrhjulet) är jag fan klar med det!
Jag ORKAR INTE med det längre.
Bara tanken på det gör mig fan mentalt utmattad och rent jävla tosig (oftast på fel person också. Sorry till alla mina/få underbara medmänniskor som står ut med mitt hemska temperament, föreläsningar om kost/hälsa/etc, och extrema humörsvängningar dag ut och dag in).
•
Jag stöttar verkligen ALLA dem som verkligen lider av det, övervikt, fetma, PÅ RIKTIGT!
Att minska i FETTmassa!
För allting handlar inte om den där jävla vikten.
Missförstå mig rätt:
Jag är absolut ingen "anti-diet" rörelse, jag ser INTE ner på fitness/bodybuilding livet (jag lever rätt mycket efter det själv!), eller ens på dem som bara VILL tappa lite fettvikt för att dem kanske har lite lite mer än vad dem är bekväma med!
Allt sånt ligger i ens egna händer och huvud!
Det är ditt liv, gör vad fan du vill med det!
MEN PREACHA INTE DIN JÄVLA DIET, tjata, sprida falska jäkla påstående om kost (vad som är "bra" och vad som är "dåligt" kommer alltid vara så mycket mer komplext och ENSKILT att det inte är något DU kommer kunna påverka med fler lögner än vad som redan cirkulerar i dagens samhälle!) hetsa och få det att låta som att ALLA borde mer eller mindre vara 5%iga fitness atleter eller vandrande skelett för att vara värda att andas samma luft som dig!
•
*Tar djupa andetag och återgår till ämnet som hade kunnat förkortats till några f meningar men som nu blev den här jäkla romanen istället, för jag är, som jag nämnde innan, FUCKING TRÖTT PÅ DEN HÄR SKITEN!*
•
Avslut:
Min vikt stod still.
Den har inte rört sig på cirka 1,5 år trotts käk i "överflöd".
Jag har fått tillbaka den där förbannade jävla skit mensen jag svor på att jag aldrig någonsin skulle få igen, rätt nyligen faktiskt….
Vilket i sig själv säger att "hej, här vill min kropp vara", här mår DEN bra(!), oavsett om JAG tycker om formen eller ej!
Min styrka på gymmet är helt sinnes nu för tiden.
Den bara fortsätter öka och jo, jag gör allting rent om någon nu skulle råka slås av tanken…
100% ren hårdträning right?
Min energi till vardags har ju faktiskt blivit bättre och MER den med!
Att mina måltider sen varierar från dag till dag och tiderna allt som oftast är helt knas (mycket pga mina val av tider att träna och jobbet osv.) det är MITT eget val!
Och kan absolut förbättras!
Det är det enda jag kommer "ta tag i", den dagen jag inte är lika lättpåverkad av allt bullshit-diet snack-och påhitt som sprids som löpeldar där ute.
För just nu kan jag inte ens tänka tanken på att jag ska äta en viss mängd, en viss tid utan att mitt huvud vrider sig ut och in och mina ätstörda tankar är tillbaka PANG BOM, med full kraft igen.
I am THAT sensitive…
And it fucking sucks!
•
Så släpp lite (helst helt) på tyglarna, du som lever så jävla satans strikt (du är förmodligen inte ens medveten om det, eller så är du det, hej du! se nu till att ta åt dig så du slipper leva som jag, 27 år i ätstörningar och självhat).
Ju fortare du tar dig ur det, ju bättre.
Slappna av lite.
För alla funktioner?
Inklusive min (nuvarande-) fettmassa som min kropp känner sig "säker" med?
Det sköter min kropp för fan hur jävla bra som helst!
OCH DET GÖR DIN MED OM DU BARA VÅGAR GE DEN CHANSEN!
Det kommer ta år!
För mig tog 4 jävla år med sjukaste pendlandet i vikten, ätandet, jag mådde skit, jag mådde super, upp och ner, in och ut, från toppen till botten igen.
MEN DET FUCKING GÅR!
Det går.
Det går att leva ett liv utan att behöva FUCKING BRY SIG OM SIN JÄVLA VIKT, kroppssammansättning etc.
Om det är det man vill!
Ärligt talat trodde jag aldrig jag skulle säga det.
Aldrig.
Över min döda kropp!
Men se på fan…
Jag fick mig visst en go jävla käftsmäll av mig själv denna gången.
God jävla morgon era fina fanskap!
