Då fick jag alltså reda på, lite väl sent, efter sisådär 20 år typ, vad som är felet på mig.
Hej nya tabletter, ny behandling, fortsatt KBT och en oro som är större än någonsin, men samtidigt mindre än förut...
Hur jag kan gå från att göra tio saker på en gång till att knappt klara av att andas själv.
Hur jag kan vara så överspeedad och "onormalt" energisk till att inte ens orka hålla ögonen öppna.
Hur jag kan skratta och prata högst av alla till att nästan bli helt osynlig och knäpptyst.
Hur jag ena sekunden kan drömma om en framtid med hus, djur, jobb och hopp, till att nästa sitta och planera min sista gärning här i livet.
Att ha en livsvilja som är starkare än något ni någonsin skådat. Men att samtidigt vilja dö mer än allt annat. Det är en mindre rolig balansgång. Som jag numer äntligen fått svar på. Felet. Som jag hela tiden vetat om funnits inom mig, men aldrig förstått mig på.
Går tydligen att få ner på papper, svart på vitt.
Hej nya tabletter, ny behandling, fortsatt KBT och en oro som är större än någonsin, men samtidigt mindre än förut...
