Live fast die young

sådär, då är jag alltså sjukanmäld från jobbet idag. fy fasiken vad det tar emot alltså. jag som aldrig brukar ringa och sjukanmäla mig från saker, det är bland det värsta jag vet. till största del för att jag aldrig brukar vara sjuk!

okej att jag inte har feber, men hör här då;

• sprängande huvudvärk som har letat sig till öronen
• borttappad aptit
• magont 
• rosslar som attan, när jag pratar låter jag som självaste darth vader
• ont i halsen, och hostar slem en gång i minuten (med de mest motbjudande färger), likt en katt och dess hårbollar
• antingen är näsan total stopp, eller rinner det floder, näsblod sisådär en gång per timme
• allmänt slö och trött hela tiden

låter väll bra? 

alltså, jag är inte sjuk! bara väldigt väldigt förskyld. det är lite det som är problemet med mig. mitt immunförsvar är väldigt, onormalt bra (även fått höra detta utav läkare). så jag blir nästan aldrig riktigt sjuk.

för blir man bara ordentligt sjuk, har man också något att tillfriskna från. men är man bara super duper förkyld tar det oftast väldigt lång tid, och man blir typ aldrig helt återställd. i alla fall inte på några månader.

så är det för mig och nej, det är inte det minsta lilla roligt. 

har en växande oro och ångest i hela kroppen idag. mest pga att jag vet att jag egentligen skulle jobbat gjort någon nytta, men inte kan pga mitt fysiska mående. och det suger verkligen. 

har kört en dos lugnande/ångestdämpande, slemlösande och några doser smärtstillande. kalla mig druggie!

och får helt enkelt hoppas på att:

1. jag blir extremt febersjuk så jag kan bli redigt frisk någon gång
2. att förkylningen blir lindrig så jag är back in track på måndag igen (då det är dans, dans och idrott som gäller och jag tänker inte missa det, comprende!)