Precis som hela denna veckan har visat sig blivit.
Tydligen var en hel jävla veckas sjuka-mig-från-jobb—pga-dum-jävla-idiot-fot precis vad hela jävla jag behövde..?
Har varit helt apatisk, uppgiven, ledsen och besviken på mig själv sedan foten krasade och jag knappt kunde gå utan att bokstavligt talat hålla på att spy av smärta...
Att behöva sjuka mig från jobb på det för att jag inte ens klarade av att gå mer än tio meter innan jag ville lägga mig ner och skrika...
Plusa depressionen (välkommen åter, jag trodde vi skiljdes åt för något år sedan...) på det som bara stramat sitt grepp om mig allt hårdare de senaste månaderna...
Och jag kände hur någonting inom mig bara knäckte till (mer än bara benen i foten då).
I lördags kunde jag knappt ens ta mig runt i lägenheten ordentligt.
Motivationen, orken, till att vilja fortsätta leva, och träna...
Där var inte mycket av den.
Något brast...
Och nej.
Nu snackar vi inte bara för att jag total kvaddade min fot förra fredagen!
Vi snackar månader av miffo mående, inre stress from hell, kaos-hy pga stressen, ett humör som svajat värre än på länge, sömnproblem och ja...
Ångest.
Ångest i mängder.
Men efter mitt/mina(...) sammanbrott i lördags, har det varit, visst fortfarande svinigt grisigt jobbigt och tungt alltihop.
Men det är som att jag har stängt av, jag har inte längre någon energi kvar.
Det är som att någon släckt en lampa.
Svart.
Panik/ångest, stress, rubbet.
Jag känner knappt av det längre.
Jag har inte energi till att känna något av det.
Konstant nere och "lämna mig ifred"/isolerar mig, javisst!
Men denna veckan...
Hemma "sjuk" aka halvt handikappad.
Jag tror ändå den har gjort mig gott..?
"Inget ont som inte har något gott med sig"
Lite så känns det ändå.
Som att jag ändå på något sjukt sätt, har behövt skada/sjuka mig, ordentligt, för att fatta att jag inte kan köra Mia-Racerbilen-Som-Inte-Besitter-Fungerande-Bromsar i 19999999 km/h hela tiden utan att där förr eller senare kommer
ett stopp.
Nä.
Jag är inte ens halvvägs upp mot ytan än.
Men jag har i alla fall fått mig en slags vila.
Från allt.
Bakat och experimenterat en massa i köket.
Storstädat lägenheten.
Pysslat tills jag höll på att klippa av mer än bara ett finger.
Ändrat om.
Tränat på mitt gamla favorit Actic (peace of mind det gymmet... Mitt gamla. Mitt hemma...).
Jag må vara knappt halvvägs upp just nu.
Men jag är i alla fall inte på botten..!
Kommentera