När jag denna gången lovade mig själv, efter 4-5 bakslag, att jag verkligen skulle försöka ta hand om min kropp, och mitt psyke (väldigt svårt det där... slutar lätt med att psyket får stryka med och bäm, shit happens...) 🤨
Någonstans där.
Där jag lovade att vara rädd om mig själv (ständig påminnelse.. känns mer givande och tillfredställande att ta hand om alla andra..?)
Glömde jag bort att jag består av mer än bara muskler.
Redan skadade leder som jag aldrig lät läka ordentligt, nerver, senor, fuck it jag har till och med ett jävla hjärta för fan!!!
Även om det må vara ett skrynkligt jävla russin som större delen av tiden är en kall jävla sten.
Jag är faktiskt kapabel att känna vissa känslor. Ibland. Jag också!
(Jag kan tex blir väldigt arg😏...)
Jag glömde bort.
Mig själv.
Trots mitt löfte.
Och jag lovar sällan saker.
För lovar man inget.
Har du inget-och ingen du är bunden till.
Jag bryter aldrig ett löfte.
Det händer inte.
Det finns inte i min värld att bryta ett löfte.
Aldrig.
Men denna gången gjorde jag det.
Mot mig själv.
Jag "glömde bort", typ sket fullständigt i att "ta hand om-och vara rädd om mig själv" och min redan rätt skadade kropp.
Psykisk sjukdom.
Blir fysisk.
Förr eller senare om du inte gör något åt det i tid.
Just do it!
Den enda jävla gången jag använder och kan acceptera det där jävla uttrycket.
"Just do it" och alla andra "fitness motivation citat", har förstört mer för mig än vad dem någonsin gjort nytta.
Kommentera