Känner bara såhär om denna dagen...
Men sen bara vände humöret KABOM och nu känner jag mig bara nere, ledsen, arg(?), ni vet alla dem "jag är galet nere - känslorna" man brukar känna när sånna dippar kommer.
GÅ OCH LÄGG DIG typ!
Somnade tolv igår, vaknar tre och helt jäkla omöjligt att somna om. Låg och vred och vände på mig i två timmar innan jag gav upp.
Fix och frukost sen blev det tidiga bussen till gymmet, och att vara förste man på plats (personalen var där ju också såklart, det är Actic vi snackar om) och ha hela gymmet för sig själv den första halv/timmen var visst en väldigt bra start på dagen!
Fick till ett riktigt bra ryggpass, sänkte vikterna en del på alla övningar mest för att mata teknik och kontakt. Latsdragen som brukar gå åt skogen, iaf med dem ställningarna dem har i Eslöv, gick idag sjukt bra, och jag var lagom go och glad när jag gick från gymmet klockan tio för att hinna med bussen hem för lunch!
Men sen bara vände humöret KABOM och nu känner jag mig bara nere, ledsen, arg(?), ni vet alla dem "jag är galet nere - känslorna" man brukar känna när sånna dippar kommer.
Förmodar att det är sömnbristen som gör sig påmind, jag är ett jävla duracellbatteri, med eller utan sömn, blir nästan värre när jag sover för lite, fruktansvärt rastlös och speedad (värre än vanligt alltså). Och mitt redan ostabila temperament/humör blir desto värre.
Ska iväg ikväll, men känner mest bara för att stanna just precis där jag är. Men samtidigt inte. För att stanna hemma och "stoppa huvudet i sanden" gör ingen gladare.
Lika bra att ta tjuren vid hornen och bara göra det, jag vet att jag kommer må bättre efteråt.
Misstänker även att saknad efter vissa människor är det som trycker på lite också, jag lever för dem människorna jag älskar, verkligen, går det minsta lilla för lång tid mellan att vi ses eller pratar blir jag så himla låg, så lätt.
Och nej, jag är inte "beroende av sällskap/kan ej vara ensam människa". Jag är till största del en ensamvarg, men som sagt, dem som verkligen betyder mycket för mig, jag behöver dem.
Mer än bara ibland...
Kan åtminstone avsluta detta himla peppa inlägget med att träningen denna veckan har gått galant, förutom benpasset i måndags, det blev ganska halvdant, så tog igen det igår och jajojisses...
Kunde knappt gå sitta stå, ville bara ligga ner i sängen och inte röra mig en millimeter, helt galet underbar värk!
Nä, nu får jag (och ni) se till att göra denna helgen så bra som möjligt, för oavsett helg eller ej, livet är för kort för att deppa och gnälla.
Fast ibland får man, man måste få lov att spotta ur sig lite gnäll då och då för att kunna gå vidare och bli glad igen!
'A true legend never die'
Kommentera