Tydligen blir man inte minsta lilla bulkig i alla fall. Tycker snarare jag är mer i "diet form" nu än vad jag var när jag låg på lägre intag!
Det är iofs ingen jätte stor surprise.
Äter du för lite går kroppens alla funktioner på sparlåga. Kroppen håller igen på allt för att den ska kunna överleva och orka med allting du gör i din vardag, även när du sover, för ja, du bränner kalorier även när du ligger och sussar sött!
När den sen helt plötsligt får något att 'ta av' (dvs extra mat) kan den ju helt plötsligt släppa lite på gränserna och börja fungera igen.
För min del har ätardagar oftast resulterat i en rätt rippad form dagen/dagarna efter.
Om jag har konstant tur eller vad vet jag inte, men det är ju inte helt tokigt.
Dock får jag alltid bakslag och blir fruktansvärt svullen om ätardagarna innebär mjölk, för mycket gluten etc. sådant jag inte riktigt tål med andra ord.
Men det är det ofta värt, för vill jag ha en fet jäkla godis påse då äter jag en fet jäkla godis påse, som innehåller både för mycket socker, salt, onyttiga fetter med mera.
För att jag vill och för att ingenting ska vara förbjudet!
Sen får man ju ta konsekvenserna därefter...
Åter till min lilla 500+ sak...
De första dagarna kan jag dock erkänna var sjuka, jag samlade på mig vätska som fasiken (ej oväntat, var beredd på det, men det blir en lika stor chock varenda gång, hur förberedd jag än är).
Särskilt ansiktet, armarna och magen svällde upp som bara den. Det var så pass att jag faktiskt gick och gömde mig i tjocktröja även inne på gymmet. Och jag är en sådan person som drunknar i mitt eget svett typ vid minsta lilla ansträngning, så att träna i tjocktröja, om än ärmlös, var fanemej inge kul alls!
Dock tog det inte mer än 3-4 dagar för vätskan/svullnaden att lägga sig och nu är min kropp förhoppningsvis(?) inte i chocktillstånd längre.
Bilden ovan är från en fettmätning jag gjorde för cirka 2 veckor sedan.
I slutet av mars detta året låg jag på 20% fett, nu ligger jag på ~11%.
Vad hände?
Inget att oroa sig över, allting var planerat in i minsta detalj sedan förra hösten.
Jag gick in i en bulk, som dock gick lite utför (det har jag skrivit om i ett tidigare inlägg i mars om ni är nyfikna och orkar scrolla igenom arkivet) men som jag sedan vände, och började helt enkelt deffa så smått.
Ingen hets/svält diet.
Inget low carb/low fat.
Ingen hetscardio faktum är att jag inte körde någon cardio alls haha, lat tjej!?
Inkl. cheat/ätar dagar.
Visst var det svårt. Att hålla en deff utan att låta några störda tankar komma och ta över. För en gång ätstörd alltid ätstörd. Jo, enligt mig är det i alla fall så.
Har du en gång varit riktigt sjuk i en ätstörning måste du vara riktigt försiktig när man sätter igång med sådant som diet/deff/bulk osv.
Det är en enormt triggande handling som kan spåra ur åt helvete!
Vilket det tack gode psyke inte gjorde för mig, det var nära några gånger, men tack vare världens underbaraste, bästa vänner så lyckades jag varenda gång ta steget bort från att "falla åt fel håll" och istället göra det som var meningen med detta lilla experiment.
För det är vad jag ser det som: ett experiment för att se hur mycket min kropp och knopp pallar med.
Min kropp har alltid varit något jag är nyfiken på, nyfiken som i: tänja på gränserna tills jag faller ihop typ haha!
Nä, men så kom då fettmätningen som inte var planerad och min envishet, "jag blir aldrig nöjd", "blir uttråkad av att köra samma koncept för länge" bla bla bla.
Så jag bestämde mig då att istället gå in i en byggarperiod aka skaffa vinterpäls lagom till jul!
Mest därför att jag är trött på att vara liten nu, det var roligt ett tag att vara rippad med veins och grejer, men som sagt, jag blir lätt uttråkad och måste genast sätta igång med något nytt.
Och att bygga har alltid varit min prio ett oavsett deff/diet-experiment.
Kommentera