Fast ändå inte. Hade ändå aldrig klarat av att göra ingenting. Är bara så dålig på att ta det lugnt/ta hand om mig själv, vafan folk nu kallar det! 

Kommer hem från jobb, 05 - 16 stående/springande/lyftande/bärande/städande konstant utan att sitta ner en enda gång. 
Halsar en celsius eller annat gott och tuggar matlåda gåendes, samtidigt som jag packar gymväskan och bytar om, om vartannat. 
Halvspringer till bussen. 
In till gymmet. 
Tränar. Enda höjdpunkten i mitt liv just nu. Varning för emo mode! 
Kommer hem klockan halv nio på kvällen, äter, om jag orkar, fixar, packar...
Försöker somna tidigt. 

Ligger mest och vrider och vänder på mig, vänder ut och in på mig själv för att försöka hitta svar och anledningar till sådant som gör ont. 
Vill att allt ska försvinna, lämna mig ifred. 
Låta mig sova. 
Stänger av telefon, startar musik på paddan, högt, ju högre ju bättre. 
Man får ju passa på nu när jag ändå är ensam. 
Somnar för sent. 
Säger till folk när jag slutar skriva att jag somnade. Är det fel? 

Nej.
Det är nog snarare jag som är fel. 
Problemet. 

Apelsin. 
Min svaghet. 
Sådant som är gott och som jag missbrukar just nu. Lite i alla fall. 

No words needed. 
Älskar detta stället! 

Maten som pressas ner fast varken hunger eller tiden är på min sida just nu. 

Svullen form. 
Pga en eh... Dålig dålig tjejigvecka. 
I am not a girl!!!! 
I am E.T! 

Onödig bild? 
Men lite roligt får man ha! 

I made candy again!! 
Proteinrika, sockerfria, wannabe Glassbåtar
Goda som tusan! 

Också vänner! 
Hur fan skulle man kunna levt utan dem? 
Har en liten skara jag vet alltid är där, oavsett hur fucked up avståndet är mellan oss vet jag att dem finns!!

Drygt dock när man får ensamhets-ångest och bor i en liten byhåla utan förbindelser. Come to mama liksom!? 


Har för övrigt en rätt dålig vecka bakom mig, och dagen idag har verkligen varit droppen. 
Så nu kanske det kan gå om? Bli lite bättre igen? Eller?
Ska försöka cheeeera miself up again. 
Brukar ju alltid vara den gladaste snackigaste hoppetossan på plats. 
Inte just nu kanske, men det kommer, jag lovar det kommer. 

Ibland måste man bara få lov att vara nerbruten lite. 
Så man kan bygga upp sig själv igen...

Kommentera

Publiceras ej