Live fast die young

Haps... I mitten av maj månad börjar jag jobba igen, på mitt gamla jobb, till september. Lagom inte pepp för fem öre! 

Och det har ingenting med att göra att jag är lat eller inte vill jobba. För det vill jag. 

Det var och är fortfarande det stället som fuckade mina ät-och sov rutiner något så in i helvete. 

Stressar upp och får mig att må allmänt psykiskt skit! 

Inget som helst fel på personalen!  

Klart där är några som man bara vill ta och köra deras huvud genom närmaste tegelvägg, men sådana finns det överallt, dem slipper man aldrig undan, om det så är på jobbet, i skolan, osv.

För min egen del bor jag redan med en sådan så lite van är man ju. 

Men åter till...

Enda anledningen till att jag gör detta är för att jag behöver pengarna, och för att mamma är på mig. Hon jobbar själv där, på en helt annan avdelning men ändå, bara för att hon älskar sitt jobb så betyder inte det att alla gör det. 

Att hänga där i cirkus 4,5 månader är fan det sista jag vill! 

På bara ett samtal (fan vad jag hatar att prata i telefon... undviker gärna att svara när folk ringer för vafan någonsin hört om sms??) tappade jag motivationen till iprincip allt. 

Orkar inte med att må så skit jag gjort de senaste somrarna och höstarna där.