Live fast die young

Folk öht i min omgivning tjatar.

Jag kan med 'handen på hjärtat' erkänna att ja, jag har ätit jävligt kasst den senaste tiden. Fått för mig att jag är för stor, och då snackar vi inte muskler. Utan för stor i fett, mullig.

Denna bilden nedan, gjorde mig så sjukt förbannad på mig själv. 

"VAD FAN HAR DU GJORT? DU HADE FUCKING 6-PACK!" 

"HUR FAN KUNDE DU TILLÅTA ATT DETTA HÄNDE?"

"HUR KUNDE DU VARA SÅ JÄVLA KORKAD? DU LÅG STABILT PÅ 42-43 KILO OCH DU FUCKING SKET ALLT! DU HAR SABBAT ALLT DIN JADDAJADDAJADDA-MASSAFINAORD" 

Jag försökte vara nöjd och bekväm med mig själv. Jag ville ju inte se ut som ett extremt fit/leant/rippat skelett aka anorexiafall med lite muskler och med veins som syntes ENBART för att jag var för smal och hade väldigt låg fettprocent! 

Samtidigt som jag var sjukt bekväm med min kropp DÅ så var jag det samtidigt inte. Jag visste att jag var för smal, benig till och med, lite muskler, ja, men mest ben, kött och organ. Kroppen mådde inte bra! 

Så är det bara, ni ser vissa tjejer på Instagram som är tunna som löv, med ådror som poppar som järnrör, muskler som syns, kör hård cardio många gånger i veckan OCH/eller styrketränar. MEN DET MÅNGA GLÖMMER (eller ignorerar) är att dessa tjejer är på farligt låg fettprocent som de ligger på året om! 

Dem är skadade. 

Både i huvudet och kroppen.

Dem förnekar det.

Klart dem gör!? 

So did I! 

Det är sjukt. Och inget någon människa borde se upp till eller eftersträva! 

Att deffa inför sommaren (sålänge det inte är över extremt), dieta inför tävling, etc, är något HELT ANNAT! 

För dessa personer ligger inte på den fettprocent/vikten året om! 

Dem har sina offseasons som ofta är rätt långa ändå, där dem ligger på en normal vikt, äter maten dem känner för, lever livet helt enkelt. 

Sen att vissa föredrar en viss slags mat, det är också en annan femma. Men att hålla på så som vi alla vet att vissa töser gör, är inte hälsosamt eller något mål öht! 

Det är rent ut FARLIGT! 

Deras kroppar är och blir sjukt skadade, deras hjärna och kropp är i svält, deras jävla paleo/låg kolhydrats etc kost är ett jävla hittepå för att dem ska slippa den skadade ångesten/tankarna dem annars får av att äta vanlig, bra mat, och träna mindre. 

Men faktum är att dem BEHÖVER vanlig jävla mat och mer vila för att deras kroppar ska kunna återhämta sig från skitet dem satt sig i! 

Men vad gör dem? 

Söker hjälp? Sparkar sig själv i röven och börjar äta ordentligt? Hah! Jo om dem bara hade gjort DET! 

Men nu gör dem inte det. Och det kommer så småningom gå åt helvete för dem. 

Förlåt att jag säger det, men det är fan ta mig lika rätt åt dem också! 

När man är så jävla korkad och dum i huvudet att man för det första börjar med något så här, sen inser problemet MEN ÄNDÅ FORTSÄTTER, sen instagrammar hela skitet som "jag är på väg att bli frisk/är nästan frisk" men ÄNDÅ äter för lite, kör cardio och tränar som stuckna grisar. 

Då är det fan lika rätt åt dem när dem väl får allvarligARE hjärn, hjärt, organ, mm skador. 

För ja, dem har en jävligt skadad kropp redan nu! 

Jag blir bara så jävla trött, arg, förbannad, ledsen, uppgiven, när jag hamnar på en sån Instagram/blogg. Därför följer jag inga sånna längre. För även om man inte tror det, BLIR DU PÅVERKAD! 

Omedvetet. Allting du ser, gör, hör, det sätter sig i sitt huvud, allting vi tar in, det är så vi människor funkar. Så är det bara. Och säger ni emot mig här är ni minst lika dumma som de som håller på med sin jävla svält! 

Det var därför jag fick sån jävla spel på mig själv för "JAG VILL FAN BYGGA INTE SE UT SOM ETT FAN!" 

Så jag började bulka typ, lite oplanerat/omedvetet, men jag gjorde det helt galet. I alla fall för min del blev det helt fel. 

Jag hamnade i något väldigt likt ett överätning/hetsätnings träsk, som jag till slut inte kunde ta mig ur, misstänker skarpt att ätstörningen hade ett eller tio fingrar med i spelet där. 

När jag sen inte kunde sluta fick jag ju panik. När jag väl nått min "målvikt" var det ju ändå helt okej att övergå till lite mer stabil kost. Tryckte inte precis massa godis, men nötter, protein bars, det var till 70% vad min bulk bestod av, mindre bra med andra ord! 

Men det var omöjligt för mig, huvudet, suget, tankarna, rubbet, jag kunde inte. Ätstörningen eller vafan det nu var som messade upp mitt huvud var för stark och jag bröt ihop. Ville inget hellre än att återgå till svälten. Så jag skaffade mig ett kostschema från en kille jag kände att jag vågade lita lite på angående kosten i alla fall. Han hade själv grym kropp, klienter, gym, etc. 

Allting verkade funka, 1 - 2 månader lyckades jag hålla kostschemat någotsånär. Åt dock för lite vissa dagar för det blev ju helt plötsligt mer volym när man åt en massa middagar istället för 100g nötter/1 proteinbar 5-10 gånger om dagen (I know, crazy right? Men jag föredrar ärlighet!). 

Jag blev mindre om magen, lår etc, men vikten stod still. Det kändes bättre! 

Men som jag brukar tagga mina bilder med; #aldrignöjd, så blev jag just det; aldrig nöjd! 

Jag ville ha MER! 

Mer muskler, mer leant, mer av allt förutom vikten och fettet. Sen kom en väldigt dåligt period psykiskt och smällde mig rakt i fejjan. Den redan ostabila grunden jag stod på rasade under fötterna på mig, och jag föll, slog i marken, allting jag lyckats bygga ihop, var plötsligt som en tunn glaskula som sprack i tio tusen bitar. Jag föll. Och jag hade inga krafter kvar att bygga ihop glaskulan med, för femhundradeelfte gången. 

Jag gjorde inte detta med mina sinnes fulla bruk, det svär jag på, mitt mående brukar inte påverka min hunger öht. Men denna gången gjorde de det. Jag kunde inte äta, jag orkade inte äta, visst fan åt jag ändå. Men på tok för lite! 

Jag tappade i vikt, inte alls särskilt mycket, max en 4 kilo, men det räckte tydligen för att jag skulle krympa en hel del, i alla fall så att folk i min närhet reagerade. 

Jag blir bara så arg, men mest ledsen när folk påpekar det för mig. Jag vill bara skrika dem rätt i facet 

"JAMEN VET DU ENS HUR JAG MÅR INOMBORDS? 

VET DU HUR DET ÄR ATT LIGGA VAKEN FLERA NÄTTER OCH VRIDA SIG SVETTIG BLAND LAKAN OCH TÄCKE MEN SAMTIDIGT VARA ISKALL? 

VET DU HUR ONT ALLTING GÖR? 

NÄR SÅ GOTT SOM HELA DIN VÄRLD SLÅS I SPILLROR? 

NÄR DU FALLIT OCH INTE ORKAR RESA DIG IGEN? 

NÄR ALLTING BARA GÅR EMOT DIG? 

NÄR DE DÅLIGA DAGARNA ÖVERVÄGER DE BRA? 

SÅ FORT ENSAMHETEN ÄR DÄR SÅ KOMMER ÅNGESTEN OCH PANIKEN INRUSANDES I RUMMET OCH VÄLTER OMKULL DIG?"

Jag bara leker nickedocka, säger det dem vill höra: 

"Jag vet, jag försöker, jag ska, jag håller på!"

Och DET GÖR JAG! Jag försöker verkligen. 

Det är jobbigt. Men jag försöker. 

Och jag tänker fortsätta försöka, försöka om det så ska göra mig galen på kuppen!