Live fast die young

Stressar upp mig så mycket över saker jag inte behöver stressa över att jag hamnar i det där jävla 'ingenting blir gjort' hålet. Allting liksom kolliderar i skallen. Trassel och bråk. 

Träningen blir av. Maten har varit kämpig och blivit nedprioriterad tack vare att magen knasat. Dock ser det ut som att jag håller på att få bukt med den nu, så äta bör man annars dör man. 

Ser och framförallt känner skillnaden på min kropp, speciellt på gymmet, att jag ätit för lite. Blivit svagare. 

Back to basic! 

Aminosyror sätts in på schemat igen och maten trycks ner, eftersom det verkar bli bättre nu(?). 

Ska försöka sätta lite deadlines, planera lite, ett steg i taget, så kanske jag kan få sakerna som samlas på hög, gjorda! 

Denna stressen/pressen jag sätter på mig själv gör inget annat än att hålla mig tillbaka, ger mig bara mer ångest. 

Det är slut nu. 

Jag ska bli färdig och sen får vi se vad som händer...