Skrattade nyss lite. För första gången på säkert en vecka. Skrattade åt min hund som är så brutalt jävla lat och bara så jävla lik mig. Fast egentligen var det inget äkta skratt, inte sådär riktigt äkta, ni vet så man brukar skratta när man är glad? 
 
För jag är så långt ifrån glad som det bara går just nu. Allting gör bara så jäkla ont. Allting. Vill spy galla över allt som har med mitt eget hem och skolan att göra. Vill spy galla på att det nästa vecka är påsklov. För jag orkar inte mer av någonting längre.
Jag behöver någon, något, vad som helst, som kan ge mig mer än bara falsk, tillfällig glädje. 
Någon som stannar. Någon som accepterar, stöttar och vill vara där för att dem tycker om mig för den jag är. Inte för att försöka förändra på mig, för det har ingen någonsin hitintills lyckats med. 
Tvångsinlagd, tvångsmatad, inlåst, rörelseförbud, fick inte ens vistas i köket för där låg knivar i lådorna, eller ens inne på toaletten ensam för där var skåpen fulla av pillerburkar och annat som jag kunde ta till för att ta slut på mig själv.
 
Inte förrän jag själv verkligen bestämde mig för att släppa den skiten så hände det. Innan dess hjälpte inga psykologer, tvång eller sjukhus. Ingen kan förändra på mig. Förutom jag själv.
Men just nu är det bara så jävla jobbigt.
Att behöva bo i samma hus med någon som ständigt ser ner på en, pikar mig för min vikt, mina matval, mina intressen, aktiviteter, för vad jag gör och inte gör. Skriker, hotar och bråkar bara för att bland annat jag råkat glömma ta upp kläderna dagen före eller råkat varm vattnet rinna lite för länge. Att behöva bo med någon som boktstavligt talat mobbar och trycker ner en så jävla hårt, det går bara inte att bli frisk i en sådan omgivning.
Och jag har levt med den hela mitt liv, uppvuxen och uppfostrad i denna bisarra miljö, tillsammans med mina syskon som säkerligen hade det tio gånger värre. Men jag klarar inte mer. Jag orkar inte mer.
 
Jag behöver något att hålla fast i, en livlina. Något som kan ge mig bara det minsta lilla glädje och hopp. 
För just nu bara försvinner allting. Jag sjunker, och har ingen som helst reservplan på hur jag ska orka återuppta kämpandet till ytan igen.

2 kommentarer

coffesmokesdietcokes.blogg.se

22 Mar 2013 11:52

åh <3 fattar att det måste vara hemskt. vii hade en hemskt hård jargong när jag bodde hemma, det var lixom okej att fälla elaka kommentarer om allt, men det finns ingen som orkar ha det så. när jag flyttade hemifrån, blev jag starkare, och gör allt jag kan för att förändra den där jargongen för att mina småsyskon inte ska behöva ha det likadant, för att dom inte ska behöva bli likadana.. det är hemskt <3 vet egentligen inte vad jag ska säga.. men det finns en hel del här, i bloggvärlden, och på instagram (dom platser jag vet vart du är ^^, hehe..) som tycker om dig! som kämpar tillsammans med dig, som peppar och som bryr sig.. och tänk på att du säkert varit mer öppen och ärlig här, och att vi tycker om dig mest av alla.. folk är i allmänhet för svaga för att ens orka tänka på sånt som är såhär tungt, och du är så mkt starkare än alla dem. du som orkar kämpa, och försöker förstå både din kropp och dina tankar och bemöta det.. det blir tungt ibland, men det vänder säkert snart och blir lite lättare! <3 åh vill bara skicka dig en styrkekram <3

Svar: Men oj, din kommentar, vad ska jag säga.. Blev helt jäkla tom på ord!Finaste underbaraste vackraste du, jag hoppas du också tar åt dig av det här, för det stämmer lika bra in på dig ska du veta!
Åh vad du är fin.
Man behöver nog lite påminnelser då och då om att man faktiskt visste kämpar fast att det känns som att allting står still.
Det gör ju inte det!
För varje dag kommer man faktiskt längre och längre fram, sålänge man verkligen kämpar för det!

Alltså verkligen tusentals kramar på dig fina människa! Du är så jäkla bra, hoppas du vet det! <333
Mia Olsen

JOSEFINE ANDERSSON

27 Mar 2013 09:56

Åh mia, eller miafiafina som jag brukar säga då, JAG TROR PÅ DIG <3
Om jag fick bestämma helt nu så skulle jag vilja packa ner mitt pick och pack och chansa på något jävla tåg till Danmark eller vart tuseaness det är du befinner dig. Vi skulle käka ben&jerrys och skratta!

Svar: Åh! Alltså fick tårar i ögonen av det här. Gud vad du är fin bruden! Alltså helt jäkla underbar! <3Människor som du ska man vara så sjukt jäkla tacksam och rädd om när man väl funnit dem. Lita på att du nog inte kommer bli av med mig på ett tag hihi. :-* <3
Mia Olsen

Kommentera

Publiceras ej