Live fast die young

jag är så arg. på allt och alla. men mest på mig själv. varför är jag det? jag är aldrig arg på andra eller annat. just nu vill jag bara slå alla. varenda jävel som kollar minsta lilla snett på mig. pms? gud vad jag verkligen önskar att det är det som fuckar upp min skalle. både idag och igår. slå banka nita spöa. alla. allt.

ilska. jag brinner upp.

mina nävar kliar. och med mitt temperament är det ingen hit att vara arg. då slutar det bara illa. det är i sådana här lägen som folk ofta tror att jag har ADHD. men nej. jag har bara lite problem med att hantera mitt temperament.

upp och ner. ner och upp. ner och ner. från att ha legat på golvet och skrattat så tårarna runnit ner för kinderna. till att vara ute och gå och gå i 1,5 timme i ren och skär panik. i spö regn. komma hem. dyngsur. ändå in på huden. håret hänger i stripor längs med mitt ansikte. jag kan inte längre skilja på om det är jag som vill eller inte. jag kan inte längre skilja på vad som är jag eller vad som är mina problem.

allting har krockat. orsakat kaos. tumult. i min fettklump till hjärna.

.

• och efter en ute-fredagkväll sov jag igenom hela min lördag. gick endast upp för att äta middag. annars sov jag. hela dagen och hela natten. liksom hallå? vart ligger moralen i det egentligen? visst att jag älskar att sova men ändå.
• idag ska jag äta lunch. om så min mage (och skalle) tillåter det eller inte!
• min näsa rinner likt niagarafallen. och det kvittar vad jag gör. den slutar inte.
• kommer förmodligen att såra någon idag. dumma-mia-kan-inte-känna-känslor!
• trädde i någons klubba som nu har lämnat sin klistriga substans kvar på min strumpa. vilket känns varje gång jag sätter ner foten i marken. annoying.
• min katt har börjat underhålla sig själv med att smyga på sin egen spegelbild i min helkroppsspegel. såg ganska lustigt ut när hon attackerade den och slog i nosen, blev livrädd och stack in under soffan. för att sedan bege sig på att smyga på sig själv igen.